Göteborgsposten – 30 januari 1868, sida 3

VN MSD AUppttadänundus 101T PoläCkKärne nar 1 förening med dess hällning i Orienten kränkt våra intressen. Det är uppenbart, att Österi rike skulle vara i stånd till allt, om det i finge tid att åter samla sina krafter och I stärka sin inre ställning. Då skulle det ej låta nöja sig med att återeröfra sitt inflytande i Tyskland, utan äfven sträcka ut handen ester Donaufurstendömena. Ett svagt Österrike, äfven om det är allieradt med Frankrike, är alls icke farligt för Ryssland; men ett inåt stärkt Österrike skulle vara farligt, äfven om det stode allena. Det är uppenbart, att Ryssland aldrig kan tillstädja, att denna fara inträder. Detta språki kan ej misstydas. Också ingriper den ryska agitationen ytterst störande i de österrikiska förhållandena. I Prag ha oroligheter egt rum, som tvungit militären att skrida in, och czecherna ha ånyo sjungit den ryska solksängen. Man kan derför ej undra öfver, att i Österrike en djup misstro råder mot Ryssland, hvars giftiga språk ger den förra staten skäl att vänta sig allt. Inre enighet och sammanhållning är Österrikes enda nuvarande räddningsmedel. Polens öde bör i detta fall stå såsom ett varnande spöke för detsamma. Detta öde är också bland de sorgligaste man kan tänka sig. — Sålunda meddela de ryska tidningarne nu en förändring i de bestående artiklarne, genom hvilken det ställes utom allt tvifvel, att konungariket Polen skall från början af innevarande år upphöra med att vara en från det ryska riket skild organism. Enligt den nya lagen skola neml. det ryska justitieministeriets embetsmän hädanefter träda i omedelbar förbindelse med de polska myndigheterna och icke såsom hittills förhandla med dem genom inrikesministeriet. En dylik åtgärd har blifvit verkställd, säger Nordd. Post, äfven för Finlands del. Finlands russifiering är tyvärr, enl. samstämmiga uppgifter från flera håll, en sak, som numera står högt upp på de ryska statsmännens dagordning. Vi kunna vänta föga uppbyggliga meddelanden härom. Från Paris skritves d. 25 d:s: ÅI dag ha storartade försigtighetsåtgärder vidtagits: i Paris. Hela parisergarnisonen blef nemligen konsignerad i kasernerna och alla vaktposter fördubblades. Anledningen till denna åtgärd gaf konfiskeringen af upproriska, på ett ytterst häftigt språk aflattade proklamationer. Etendard, som erhållit ett exemplar at dessa aktstycken, omnämner i afton saken och meddelar, att ett hemligt blad med titeln La Råpublique utdelats i Paris. Detta blad väll vara första numret af en organ, utgisven af en hemlig komite, hvilken bildats i afsigt att störta kejsardömet. I bladet tillkännagifves för öfrigt bildandet af denna hemliga regering, och de franska republikanerna uppmanas att ändtligen besluta sig för att taga sin tillflykt till de ytterligaste medel, för att slutligen befria sig ifrån det smädefulla ok, som sedan 16 år tillbaka tynger på Frankrike. Hvad som menas med dessa ytterligare medel, uttalas helt öppet i aktstycket: Hvarje republikan skall nemligen taga Brutus till föredöme och öfverfalla tyrannen, hvarhelst han träffar honom, samt genast sälta sig till motvärn, om han på något olagligt sätt bemötes af vederbörandes agenter. Aktstycket meddelar äfvenledes den hemliga regeringens program. Detsamma liknar mycket dem, som i forna tider sett dagen i Frankrike. Det säges att i budgeten för staden Paris en million kommit bort, d. v. s. böckerna utvisa en brist på denna summa, hvilken man ej kunnat få reda på. Uti Italien börjar det åter se brokigt ut (se dagens telegram). Den bourbonska agitationen reser åter hufvudet och är isynnerhet stark i de till Kyrkostaten gränsande neapolitanska provinserna. Den fordna Comit Farnese har åter bildats i Rom och densamma står i förbindelse med en bourbonsk centralkomitG i sjelfva Paris. I Vicovaro vid Tivoli bildas en stor vapendepot. De ministrar som Frans II förafskedat efter Venetiens afträdande, hafva åter ötvertagit sina portföljer. Nu vil det blive noget af! Påfven tyckes temligen noga följa med alla uppskörtningar i våra dagar. Haltefan döljer sig bakom munkkåpan! heter det äfven på ordspråkets kärnfulla sätt. Mellan den hel, fadren och consultans prelater har neml. en ganska animerad scen egt rum rörande — längden på deras rockar eller soutaner. Päfven förebrådde dem att de buro för korta dylika. En af prelaterna anmärkte, att Roms gator äro förfärligt smutsiga och att man skulla förderfva plaggen om man törlängde dem. Derpå utbrast Pius IX lifligt: Hvarför bären j ej snören såsom fruntimren och dragen upp dem, när det är emutsigt: Uttrycket är ordagrannt. I England har den berömde skådespelaren Charles Kean aflidit, 57 år gammal. Han var andre sonen till den store tragediern Edmund Kean, med hvilken hn äfven år 1833 uppträdde i Othello. För fem år sedan gjorde han mad sin husfeu sam foanlagad