Göteborgsposten – 30 januari 1868, sida 2

om någon bal eller myrtenqvist. När och hvar var det? Jag har varit så föga ute i London. George hade väl ej sagt ett ord om London, men då aan kom att tänka på att han ej kunde förklara de omständigheter han något obetänksamt omtalat och att de om de ej blefvo förklarade, kunde bringa henne på den tanken att den roll han velat spela vid nämnda homlighetsfulla tillfälle varit en inbrottstjuss, begagnade han sig af hennes villsarelse. Visserligen kunde hon å andra sidan möjligtvis tänka att den enda roll en åskådare vid en bal i London, i hvilken han ej kunde taga del, kunde ha spelat måtte ha varit en uppassares hvilket ej var någon smickrande föreställning ; men dermed måtte nu ha varit hurusomhelst så kände han ingen fruktan i detia afseende. Den unga flickan fortfor ifrigt att fråga honom, men han endast smålog, under det han lade tillbaka myrtenqvisten i fodralet och fordralet i plånboken. — Jag kan ej besvara era frågor, miss Carruthers; detta är min hemlighet — en kär hemlighet, det försäkrar jag er Den tid kan komma, ehuru sannolikheten deraf nu ej är särdeles stor, då jag skall omtala för er när, hvar och huru jag första gången såg er; och om någonsin denna tid skulle komma — här gjorde han ett uppehåll, höjde rösten och fortfor — skulle mina förhållanden vara så olika mot hvad de nu äro, att jag ej skulle ha något att blygas eller frukta för. — Blygas för, mr Ward? sade Clare i en ton af misstrogen förvåning. Hela hennes nyfikenhet hade blifvit jagad på flykten af det oroliga och sorgbundna i hans