Göteborgsposten – 30 januari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Boman af Edmund Fates. ÖlverettuiugCroquetspelet hade ännu ej vunnit sitt förherrskande inflytande på den engelska ungdomen och då det blott herrskade en stel och tvungen gästfrihet på Poyniags, hade Clare tillräcklig tid att egna åt sina böcker och blommor. Hon var så omgifven af lyx och komfort att det ej var underligt att hon tillade motsatta lefnadsvilkor oemotståndliga lockelser, och hennes vanliga umgängesvänner voro så hvardagliga, så lugna och konventionella att hennes håg efter att få tillfälle till hjeltedyrkan vände gig mot den undertryckta delen af menniskorna, det misskända snillet och det mot ett oblidt öde manligt kämpande stolta hjertat. Den röda planeten Mars var en stor gunstling hos henne och att lida och vara stark var i hennes tankar långt vackrare än att lida och ej ha något tillfälle att visa sin styrka. Hon kände föga af lifvets verkligheter, då hon aldrig erfarit någon djupare sorg än den vid modrens död, och hon plägade göra sig mycket bittra förebråelser öfver denna sorgs otillräcklighet; milda och välvilliga domare skulle derföre ha beklagat och och ursäktat hennes omdömes villfaralser, hene) Forts. fr. N:o 23.