Göteborgsposten – 29 januari 1868, sida 3

de arbetandes såsom ock alla menniskors i allmänhet ställning. Det är just detta mål de kooperativa föreningarne afse, i det de till ett förena krafter och kapitaler, hvilka hvar för sig vore otillräckliga, samt i allmänhet grunda sig på inbördes hjelp och gemensam ansvarighet. Ähvälfvande sina medlemmar allvarliga moraliska förpligtelser och underlättande sör dem utvägarne att samla intellektuelt och materielt kapital, erforderligt för att kunna gå framåt, tillåta de kooperativa föreningarne dem att småningom stiga allt högre i samhällsekonomiens system, hvars naturliga lagar de städse noga ställa sig till efterrättelse. Grundvalarne för hvarje civilisation och hvarje ekonomisk utveckling — den personliga triheten och den enskilda eganderätten — icke blott respekteras städse af de kooperativa föreningarne, utan till och med ytterligare besåstas af desamma, då ju den kooperativa rörelsen har till sytte att till dessa föreningar draga en så stor del at befolkningen som möjligt. Schulze-Delitaseh anser vidare att den kooperativa rörelsen i förening med de ckonomiska intressenas tilltagande ffastare begrundande, med tiden skall göra alla krig omöjliga. Då kapitaler, uppkomna genom folkens besparingar, skola finnas placerade ötver hela Europa i de arbetande klasserna tillhöriga företag, då skola dessa klasser utan tvitvel i lika hög grad motsätta sig regeringarnes krigiska planer som nu bourgeoisien. Då arbetaren i Berlin placerat en del af sina besparingar i företag, som utföras t. ex. i Wien, skall han ingalunda vara gynnsamt stämd för t. ex. politikernes af Bismarcks skola krigiska planer. De arbetande klassernas kapitaler, samlade i lånebankerna, skola icke alltid användas endast till utgifvande af lån inom ett gifvet rikes trånga gränser. Likasom nu medelklassernas kapitaler gå vida utom fäderneslandet för att nedläggas i aflägsna länders företag och derigenom alkasta enorma räntor, så skola jemväl folkets kapitaler snart träda ut i den allmänna rörelsen. Rika och blomstrande nationer skola med sina tillgångar hjelpa de fattige och dem som i ekonomisk utvecklieg blifvit efter. Den ekotska jordbrukaren skall försträcka penningar it den irländske bonden, den tyske arbetaren bistå den spanske. De kooperativa associationerna äro icke den politiska ordningens siender, utav dess säkraste stöd, de bringa icko ned sig kriget utan freden. Författaren lutar sin redovisning med reflexioner olver len ekonomiska sjelfstyrelsen, hvilken han auer för en god förberedande skola för den poitiska sjelsstyrelsen. (S. II. o. I. J.)