Göteborgsposten – 29 januari 1868, sida 3

Ärbetare-associationerna i Tyskland, Den bekante Schulze-Delitzsch har för någon tid sedan publicerat en detaljerad redovisning om de kooperativa sällskapernas och länebankernas i Tyskland ställning, ur hvilken framgår att den e. k. kooperativa rörelsen, d. ä. de arbetande klassernas sträfvan att medelst assoeiation komma till ekonomiskt oberoende, i nämnde land på senare tider icke blott icke aftagit, utan tvertom till och med tilltagit. Under loppet af år 1866 har antalet af arbetare-associationer förökats med 100, så att för närvarande i Tyskland finnas 1,400 sådana föreningar. I detta antal ingå 1,047 föreningar för inbördes kredit och lån, 187 föreningar för tillhandahållande af de nödvändigaste arbetsverktyg och materialier och 199 konsumtionsföreningar. Rörelsckapitalet för alla dessa associationer uppgår till 105 å 110 mill. thal. och antalet delegare belöper sig till mera än 500,000 personer. Tack vare bankornas för inbördes krediten utmärkta organisation, försiggår läneutgilningen den videträcktaste skala, så att år 1866 icke mindre än 100 mill. thal. i form af lån cirkulerade ute ibland de arbetande klasserna. Schulze-Delitzsch redogör jemväl ytterligare för betydelsen at de af honom grundade associationerna. IIan påminner om, huru dessa föreningar uppvuxit ur sjelshjelpens och den personliga ansvarighetens stora princip. Kraft och helsa, säger han, kunna icke utifrån införas i organismen, utan böra inifrån utveckla sig: sådan är naturens orubbliga lag. Åtgärder utifrån kunna underlätta denna inre utveckling eller försvåra den, men aldrig ersätta densamma. Detta eger sin riktighet icke blott i fråga om individernas fysiskaoch moraliska lif, utan älven i fråga om samfundslifvet. Att uppväcka de slumrande krafterna, utveckla anlagen, underlätta anskaffandet af de yttre medel, som äro vilkor för lifvet och arbetet — se der det enda sättet att förbättra