Aldrig ett ord om vintern, mitt herrskap, han talar bäst för sig sjelt, der han 20 å 22-gradig gnistrar bakom de präktiga teckningar af fantastiska palmskogar, dem han godhetsfullt uppdragit på edra fönsterrutor. Om vi istället som ett åpropos för dagen skulle uttrycka vår förvåning öfver att de mycket berömda vedklippningsmaskinerna, hvilka i Stockholm kommit så mycken nytta och oro åstad, oss veterligen, här på platsen aldrig fått utveckla sin gagnerika verksamhet, och detta oaktadt de ursprungligen förskrifva sig från hr D. Robertsons väl ackrediterade, mekaniska verkstad härstädes. Månne det icke ji dessa bistra tider skulle kunna vara skäl att låta en dylik klippare så fritt spel, säkerligen skulle derigenom den fattigare befolkningen — och andra menniskor med, förstås! — kunna få sitt behof af bränsle till något billigare pris än som nu är fallet. Hvad skulle vi eljest kunna konversera om? Om riksdagen kanske? Nej pass, det är tillräckligt med folk som talar om den. Det förstås, nog kan det vara intressant att höra talas om att vi kanske snart nog kunna briljera med ännu ett statsråd i konseljen, att anslag äro å bane icke mot utan för våra jernvägsbyggnader, att allt bråk vid prestval torde komma att försvinna, att tack vare en orre kommunalstyrelsorna på landet hädanefter skola veta att exemplariskt iakt