Göteborgsposten – 24 januari 1868, sida 1

2 — Riksdagen. Till båda kamrarne aflemnades i Onsdags af statsrådet Bredberg 13 k. propositioner och skrifvelser (de hufvudsakligare bland dessa omnämndes i telegram i gårdagens tidning). I Första kammaren ingafs i Onsdags endast 2:ne motioner, neml. af frih. Fleetwood, ang. förändring i nu gällande stadgande rör. den af tullmedien utgäende ersättning till stapelstäderna för den upphörda tolagsafgiften; och af frih. Sprengtporten, ang. ändring i nu gällande tulltaxa. I Andra kammaren föredrogs Ola Olssons motion om utlärdande af bränvinsbränningsförbud, och uppstod härom en längre diskussion, för hvilken Dag. Nyh. lemnar följande redogörelse. Hrr v. Troil, Sven Nilsson, Lindström, Gripenstedt och Hedlund bekämpade motionen, yrkande afslag å remiss af densamma. Som skäl härför anfördes, att det med motionen afsedda ändamålet, eller att förekomma spanmålsbrist och minska bränvinskonsumtionen i landet, icke kunde vinnas med mindre au att export af spanmål och import af bränvin jemväl förbjödes; att den befarade bristen af spanmål, i följd af förra årets klena skörd i vissa provinser, ej vore så farlig och alls icke större, än att den enskilda epekulationen, om den lemnades ostörd, skulle fylla behofven; att ett så aut förbud ej biott skulle afhålla alla att införskriiva spanmål från andra lander, utan äfven vålla kanske ruin för de många, hvilka nu, med full lit till gällande förordningar, börjat en verksamhet och ingått förbindelser, som de genom et sådant förbud skulle blifva ur stånd att fullgöra, hvarigenom en svår rubbning och oreda skulle uppstå; att det hvarken kan vara klokt, rätt eller nyttigt att vid tillfälliga aoledningar vidtaga uägra förändringar i grunderna för lagstiftningen, lika litet som t. ex. en landtbrukare vid en tillfällig lörlägenhet skulle afhälla sig ifrån att ge sin jord tillbörlig ans och gödning och derigenom sjelf förorsaka sig framtida och långt känbarare förluster; samt att ett befaradt exportförbud 1 Rysslands och Preussens Östersjoländer ej vore sannolikt, och att ett sädaunt förbud i hvad fall som helst ej kommer att utfärdas mot utförsel från Svartahass-hamnarne, derifrån den största spanmålsutförseln eger rum och derilrån redan i år till svensk hamn inkommit ett fartyg, lastadt med spanmäl. Bifall till remiss af motionen yrkades, utom af motionären, af hrr Wigardt, Medin, Rosenberg, Per Nilsson från Kristianstads län, Jöns Pärsson och Reutercrona, hvilken senare hade ämnat att asgifva en motion i samma syfte, dertill foranledd af direkta uttalanden af hans kommittenter. Skälen för bifall, som af dessa talare anfördes, voro hufvudsakligen, att landets tillgång af spanmäl ej vore tillräcklig för bröd och att bränvinsbränningen än ytterligare skulle bidraga till spanmålsprisens stigande, till mehn för den fattigare befolkningen, som ej har några representanter vid riksdagen-; att det skulle vara en lycka för landet om konsumtionen af det förderfliga brånvinet kunde minskas; att bränvinsbränningens ostörda sång skulle bringa fördel endast för några få, d. v. s. bränvinsbrännarne och spaumålshandlarne, på alla ösrigas bekostnad, q Sedan härelter finansministern af Ugglas upplyst, utt till regeringen ingått flera petitioner i samma yste som ifrågavarande motion, utan att vid dem cunnat fästas något afseende, med nödig hänsyn till len oreda inom affårsverksambetens fria gång och ill de flerfaldiga rubbningar, som derigenom skulle ippstå, framställdes proposition på remiss, som bevarades med så blandade ja och nej, att votering egärdes. Denna utföll så, att 91 röster voro för fslag och endast 70 för remiss. O. B. Olssons moion kommer således ej att leda till någon vidare åtara. Derefter väcktes sexton nya motioner, land hvilka nämnas: af hr Hedengren, om