ning in i konstitutionsutskottet med 90 röster, eller 2 röster mera än som behötts för att dit förflytta äfven frih. Liljenerantz och rektor Siljeström, hvilka ganska säkert icke till sin vunna befordran anse sig stå i den minsta tacksamhetsskuld hos någon utom landtmannapartiet. Deremot är väl icke precist samma förhållande med hr Key, hvilken ingick såsom den näst siste med 96 röster i statsutskottet, ty åtskilliga röster hafva väl tillfallit honom från det andra lägret. Han är ju endast protektionist inom sitt parti, utom detsamma gillar han frihandeln vi principen åtminstone. Således högst 90 säkra stånddrabanter är hr Keys frikår, jemte några legoknektar på halt sold. Det är nu detta parti på hvilket Europas blickar äro fästade — ty den utmärkelsen åtminstone skall nämnde parti väl icke hafva något emot att ärfva efter det gammal-liberala borgarståndet. Härnäst då parti la Key kommer att uppträda i samlad trupp med hela sin styrka blir icke vid behandlingen af någon af de stora politiska frågorna, utan när val skola förrättas till statsrevisorer, till fullmäktige i banken och riksgäldskontoret, samt till direktörer i landsorts-lånekuntoren — med få ord sagdt: till de indrägtiga betattningarne öfver hvilka kammaren har att förfoga och för hvilka hela sparsamhetsföreningen reser sig — och faller på knä — som en man, Hr Key — som eger en framtidsblick, värdig och behöflig för den blifvande näringsministern — har redan i den under hans speciella uppsigt hopskrifna broschyren Riksdagen 1868 låtit sina underhafvande veta att önen för arbetet står alltid i förhållande till arbetstiden. Det är således dagsarbete, icke betingsarbete som de utföra och som han fordrar af dem. Vår förmodan att Anders Gudmundson framskickats att väcka förslaget om val af lika många suppleanter som ordinarie ledamöter i de samtliga utskotten, har bekräftats. Genom antagandet af detta förslag har br Key lyckats soulagera många oanvända och oanvändbara. Det liknar ändå fågel att sitta på en pinne i papegojburen. Vi ha icke kunnat uppdaga motionärens namn i suppleantlegionen. Möjligen har han törsakat denna utmärkelse, då han ej längre vunnit den högsta som ordinarie. Sannolikt har han likasom Sjövall heldre velat vara den förste i Wimmerby än den andre i Stockholm. Några tillfälliga och särskilda utskott torde väl tillsättas, och då skola naturligtvis de nya placeringskommissionerna åter sammanträda. Då kan man lägga salva på de öppna såren och använda fördelande kryddor på många hårdnader, som uppkommit genom omild behandling d. 20 Januari. I afseende på Första kammarens utskottsval kunna vi fatta oss ganska kort. De hafva verkstälits under tullkomlig onighet, utan alla intriger och med stor takt. Derigenom har landtmannapartiet blifvit fullständigt slaget. Det är onekligen betecknande att just den tidning här, som hyser de minsta sympatierna för Första kammaren, ändå nu bygger sina förhoppningar på nämnda kammares i bevillningsutskottet insatta ledamöters liberalism såsom motvigt mot Andra kammarens protektiva tendenser. Vid begge kamrarnes i dag hållna sammanträde har den k. statsverkspropositionen föredragits. Efter gårdagsdrabbningen i Andra kammaren voro alla de resp. ledamöterna så medtagna — de segrande dufna, de slagna snopna — att de förväntade många glödande talen öfver och bredvid den k. propositionen helt och hållet uteblefvo. Den blef remitterad Itan alla Åuttömmande föredrage. Icke så i Första kammaren. Grefve Ilanilton, ännu i samma oblidkeliga sinnesstämding mot ministören som för ett år sedan, innu lika iskall utvändigt och alltid lika smilig i sitt talesätt, uppträdde mot åtskilliga FR z 222 75 Rn