Göteborgsposten – 23 januari 1868, sida 2

D —— — ———— gått en handling som jag ej vågar erkänna. Jag vill ej säga något mera. Han passerade bakom hennes stol då hen yttrade detta, och han gjorde ett uppehåll i sin oroliga vandring för att knäböja bredvid henne, sluta henne i sina armar och kyssa henne. Då han reste sig upp betraktade hon honom med moderlig kärlek, under det hennes ansigte strålade af hopp. — Jag gjorde på följande sätt, George, fortfor hon. Jag skref till en gammal väninna i Paris, en fransk lady, som varit min skolkamrat. Jag sade henne att jag önskade få mitt armband så väl som möjligt eftergjordt af oäkta stenar, alldenstund man enligt våra engelska moder behöfde två och jag ej hade råd att köpa ett annat af äkta diamanter. Jag uppmanade henne att iaktaga den strängaste tystlåtenhet och jag vet att hon skall göra det, ty hon tycker nästan lika mycket om hemligheter som hon tycker om toiletten. Hon åtog sig beredvilligt detta uppdrag, och jag väntade att erhålla båda armbanden som i går. — Tänk hvad du riskerat mycket min mor, i händelse ett tillfällo uppstått då du bort bära armbandet! — Liksom Anna af Österrike med knapparne! sade hans mor med ett småleende. Men det kunde ej hjelpas. Ännu flera osanningar och bedrägerier skulle ha följt efter den första. Ifall Mr Carruthers, i händelse ett sådant tillfälle inträffat, frågat mig och jag sagt att jag skickat bort halsbandet för att putsas, skulle han ha blifvit förtörnad ötver att jag gjort något sådant utan att först fråga honom. — Den gamle hårde tyrannen! utropade George