Göteborgsposten – 22 januari 1868, sida 1

är. Det är nemligen ganska säkert, att fastän det liberala partiets inom Andra kammaren mera framstående ledamöter af försigtighet manas att icko lifligare deltaga i listuppgörelserna, så äro de ingalunda främmande eller likgiltiga för det som skall göras, och vidare att de — väl förståendes de mest framstående — erhåll plats der de en längre tid arbetat, helt enkelt derföre att de äro behöflliga. Landtmannapartiet eger på långt när icke tillräckligt många kapaciteter till sin disposition. Valstriden gäller åledes alldeles icke s. d. borgareståndets korytåer, utan männen af andra och tredje ordningen, bland hvilka åtrån att bli anställda är störst och svårast att tillfredsställa. Emellan de begge partierna i Andra kammaren framträder en stor olikhet i skaplynne. Sålunda är det nästan omöjligt att med full säkerhet få veta hvilka de nio äro som inom landtmannapartiet fått uppdrag att uppgöra detta partis utskottslista, då deremot det liberala partiet icke blott i tidningarne publicerat tiden och stället för sin sammankomst, utan äfven öppet meddelat hvilka personer som blifvit utsedda att uppgöra deras utskottslista. Vid verkställande af begge dessa komiteval har å ömse sidor synnerligt afseende sästats på de ledamöter aom förut tillhört bondeståndet, påtagligen i den afsigt att hvarrera partiet lagt an på att vinna så många som möjligt af Åde djupa lederna. Af det egentliga bondeståndet torde dock de siesta och isynnerhet do minst förfarna följa br Key, så länge Carl Ivarsson står vid hans sida. Andra kammaren återvalde nästan enhälligt kommissarien i riksgäldskontoret Husberg till sekreterare, och kanslipersonal är äfven tillsatt. Men i Första kammaren, der riddarhussekreteraren Brakel äfven återvaldes till sekreterare, beslöts ganska välbetänkt att de sökande till platser i kansliet skola aflägga prof i onabbskritning till utrönande af deras förmåga alt skriftligen återgifva ett muntligt föredrag.