Göteborgsposten – 20 januari 1868, sida 2

fransmännen säga, ÅÅomprometteras. Vi äro pestsmittade, George måste ses att stå i beröring med oss, det måste blifva bekant att hans kläder hafva vidrört vära! Då skola de osmittade stöta honom ifrån sig och han sc sig nödsakad att hålla sig till oss! — Du talar i bilder, Harry, men slående och har fullkomligt träffat mia mening. Men ännu uterstår det vigtigaste; på hvad sätt skall han komprometteras — Det är ej så lätt att afgöra, sade hon och strök undan sitt hår från pannan. Men det måste sko på ett eftertryckligt sätt och det steg han måste bringas att taga och som skall fästa honom orubbligt vid oss, måste vara oåterkalleligt. Tyst! Kom in! Dessa sista ord föranleddes af en knackning på dörren, genom hvilken en osnygg tjenstflicka instack sitt okammade hufvud och anmälde Mr Deane, såsom väntande nerinunder. — Detta meddelande var påtagligen oriktigt, ty knappast hade det blifvit utfördt förrän pigan försvann som om hon blifvit undanknuffad med makt och en man gick förbi henne och med ett steg stod midt ini rummet, hvarest han blef stående och blickade misstroget omkring sig. Det var en ung man, synbarligen icke öfver ett par och tjugu år, att döma af hans lätta, kraftfulla rörelser; men listigheten och salskheten hade intryckt så klor kring hans ögon och sådana fåror oc Fn — man endast sällan finner hos ungdomen. ögon voro små och djupliggande, hans k a 2 och hans kinder betäckta med ett myckel kr Skägg, som