Göteborgsposten – 20 januari 1868, sida 1

af densamma sluter sig mänget tacksamt minne af den högsinta vänskap, hvarmed brödrafolket och älven utlandet samlade understöd åt de hungrande. Uti vårt land, liksom i hvarje annat samhälle, finnes mycket att önska, mycket att förbättra, och det blir alltid statsmakternas pligt, att, med öppet öga för en stigande civilisations fordringar, redligt arbeta på förverkligandet a? det berättigade i onskningarna, det sanna i förbättringarna. Detta arbete utgår i Svea land fråa den fasta grundvalen af lagbunden frihet, och fortgår under det betryggande hägnet af enigt förbund mellan konungamakt och folkfrihet. På denna grund och nuder detta hägn kan samhållets utveckling hvarken afstanna eller brådstörtas; men folkets lycka och fäderneslandets ära blifva det eftersträfvade, det mer och mer uppnådda målet. Med sann och liflig öfvertygelse härom, och under en från hjertat gående önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus, anhåller Första kammaren att i Eders K. M:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten, Derefter framträdde, likaledes på tecken af riksmarskalken, Andra kammarens talman biskop Sundberg och höll till konungen följande tal: S. A. K.! Det är under bekymmersamma förhällanden riksdagen nu sammanträder. Nod herrekar i landets nordligaste delar, dyr tid i de öfriga, näringarne befinna sig i en ofördelaktig ställning, och statens inkomster hafva ej ingått till påräknadt belopp. Allt manar således folkets ombud till kraftiga ansträngningar för att underlätta regeringens omsorger samt ashjelpa eller mildra inträffade olägenheter. Hvad E. K. M. och den allmänna välgörenheten redan bidragit till den bittraste nödens lindrande erkännes med djupaste tacksamhet. Många andra åtgärder, icke minst inom den enskilda hushällningens område, torde dock blifva nölvändiga för att betrygga framtiden, och säkert skola i afseende på deras beskaffenhet pröfningens dagar komma att lemna mer än en nyttig lärdom. Vare det långt ifrån oss att misströsta! Sverige har under sist förflutna ärtionden gjort så stora framsteg i alla riktningar, att hvarje medborgare, som ej öfvergifvit tron på Gud och sitt folk, måste med frimodigt hopp arbeta på fortsättningen af en utveckling, till hvilken intet motstycke finnes i hela vår historia. Om de särskilda frågor, som kunna blifva föremål för riksdagens behandling, är det ännu för tidigt att fälla något omdome. För ett år sedan stod frägan om rikets försvar främst på dagordningen, och den platsen kommer väl sannolikt samma fråga att äfven hädanefter bibehålla, tilldess hon fått sin nöjaktiga lösning. Lyckligtvis är det för ögonblicket allmän fred i Europa, men kriget förberedes likväl i så vidsträckt omfång af de mäktigaste staterna, att do mindre tvingas att följa deras exempel, så långt krafterna medgifva. Äfven vår pligt är derigenom bestämd. Huruvida den nu kan efter önskan fullgöras, eller alla tillgångar komma att för den närmaste framtiden af andra behof tagas i anspråk, få dei dag begynnande öfverlaggningarna och besluten utvisa. Riksdagens Andra kammare beder emellertid Eders K. M:t vara förvissad, att de förslag, som blifva till dess afgörande ölverlemnade, skola med soaterländskt allvar samt den uppriktigaste undersåtliga trohet och kärlek behandlas. Den betraktar såsom en oskattbar förmån att kunna vid detta tillfälle till sin konung personligen framföra underdaäniga sforeskringar härom och anhåller att i Eders K. M:ta nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten. Sedan talmännen bållit sina tal, hvarunder kamrarnes ledamöter förblefvo stående, fingo de framträda för att fullgöra den gamla ceremonien att — kyssa konungens hand, en ceremoni som så föga öfverensstämmer med tideandan och med konungens eget rättsramma väsen och tänkesätt, att den synes oss utan afsaknad gerna kunde varit utesluten ur programmet. Processionen satte sig derefter i gång i samma ordning som den inträdt. Rikssalen var äfven denna gång till trängsel fylld af åskådare. — Högtidligheten slutade omkr. kl. 2 e. m. — — I Lördags hade båda kamrarne blott korta sammanträden. I Första kammaren valdes ett utskott af 7 ledamöter för utarbetande af reglementariska föreskrifter för riksdagen oeh arbetsordning för kammaren. I andra kammaren utsågs med 145 röster till sekreterare kommissarien i riksgäldskontoret F. Husberg. För vården af kammarens ekonomiska angelägenheter utsågos hrr frih. Fock, Berger och Svanberg. Vidare beslöts enhälligt att utskottsvalen skulle ske omedelbart. — At den dertill nedsatia komiten ha, enl. D. A, till tjenstgöring i Andra kammarens kansli blifvit utsedda, till notarier: v. häradsb. C. Kullberg, kungl. sekreteraren C. S. Sandström, v. häradsh. Fr. Krook, notarien K. II. Sahlström, v. bäradsh. A. Ridderstad, kungl. sekreteraren 0. R. Themptander, v. häradsh. A. O. Lundberg och protokollssekreteraren O. S. Rydberg; till förste kanslist: kapten L. G. Runeberg, samt till kanslister: v. häradsh. E. Heurlin (registrator), kammarskrifvarne C. L. E. Nelander, T. 2ellinger och J. L. Lignell, e. o.