Göteborgsposten – 20 januari 1868, sida 1

stort gagn i att få vissa saker uteslutna ur tidningarne eller sätta vissa rykten i omlopp, som skulle göra intryck på penningemarknaden eller hos Tattersalls. Inser du allt detta, Harriet? — Ja, svarade hon, du har säkert rätt. — Rätt? Naturligtvis! George Dallas är den bästa och tillika billigaste bundskamrat, vi någonsin haft och vi måste vil akta oss för att mista honom. — Du lägger så mycket eftertryck på ditt Åvi måste väl akta oss för att mista honom. Är du ännu så öfvertygad om att han önskar frigöra sig från oss? — Det är jag. Af det der lilla utbrottet i morse är jag alldeles viss på att han har känt sig gripen af den oförklarliga uppoffringen från hans mors sida och i sin nuvarande sinnesstämning skulle gifva allt för att kunna säga oss farväl och återvända till ett hederligt lefnadssätt. Jag är så öfvertygad härom, sade Routh, i det han stod upp och gick bort till cigarrlådan för att taga sig en cigarr, att jag tror att icke ens ditt inflytande skulle kunna hålla honom tillbaka med mindre — — Med mindre? Hvarför stannar du? frågade hon, i det hon betraktade honom med en klar, fast blick. — Med mindre, sade Houth, i det han gjorde några långsamma drag på sin nytända cigarr, med mindre vi få ett nytt och fast band på honom. De hundra fyrtio pund betalar han, och äro de först betalta hafva vi förlorat vårt inflytande och med det vår förbundskamrat. — Jag fattar hvad du menar, sade Harriet efter ett uppehåll med ett kort glädjetomt skratt. Han måste som