Göteborgsposten – 18 januari 1868, sida 2

liksom för annan skuldär vorden upphäfd, hvarom fråga äfven blifvit väckt vid nordtyska förbundsdagen, har hr justitieministern, vid betraktande af dessa omständigheter och då den omedelbara bysättningen minst kan från rättvisans synpunkt försvaras, icke tvekat att tillstyrka bysåttnin gstvangets upphäfvande, i enlighet med rikets ständers förslag, dock med det tillägg, att äfven, derest en gäldenär tredskas att fullgöra den i rikets ständers förslag afsedda ed, han icke skall kunna hållas bysatt längre än sex veckor, Af de sju ledamöter inom högsta domstolen, som öfver detta förslag afgifvit utlåtande, har detsamma blifvit tillstyrkt af justitieråden Carleson och Iggeström samt under förutsättning af ett förtydligande af föreskriften, att bysättningstvånget icke må räcka längre tid än 6 veckor, derhän, att sådant afser endast 6 veckor för hvarje gång af justitieråden Wretman, Leuhusen och Cramer. Deremot hafva justitieråden Naumann och Södergren tillstyrkt bysättningstvårgets fullständiga afskaffande, enär de ansågo betänkligt att, särdeles i den närvarande tiden, öka edgångarnes antal, samt inskränkning till 6 veckor för den, som undandroge sig edgång, möjligen kunde hafva den påföljd, att derigenom att den ena borgevären efter den andra hölle honom bysatt i 6 veckor, hysättningssangelset kunde blifva en gäldenärs fleråriga bostad. Tjufverier förötvas alltjemt fjerran och när i landet och det allmänna osäkerhetstillståndet har, som man fruktade, på nya året och i samma mån som bristen på födoämnen senom förrådens minskande blifvit kännbarare, äfven tilltagit. Hufvudsakligast är det också spanmål som leker spekulanterna på nästans egendom mest i hågen och en korrespondent trån Westergötland omtalar flera spanmålsstölder, som nyligen begåtts inom provinsen. Å en loge å hemmanet Björkäng bortstals genom inbrott i slutet af förra veckan något öfver en tunna s. k. hafredråse. Man tror sig vara tjufven på spåren och antager honom vara en f. d. dräng. — På ett annat ställe inom Töreboda församling hade man om dagen tröskat hafre och hade husbonden, som var nödsakad företaga en resa, förständigat solket att efter middagen, som det på landtmannaspråket heter, kasta den aftröskade säden. Vid hemkomsten sent på qvällen förnam han dock att sådant ej medhunnits och orolig öfver att säden sålunda öfver natten, ett lockbete för långfingrade spekulanter måste qvarligga på logen företog han sig att patrullera utanför densamma, för att skydda sin egendom. Medan han en halftimmas tid vid midnattstiden ingick i sin bostad var genast en tjuf framme och bröt sig in i logen, men blef öfverraskad och skyndade sina färde, qvarlemnande en medförd säck. Egaren till logen sörfoljde. men lyckades ej upphinna tjufven. Han beslöt nu att förse sig med sin skarpladdade bössa, för att, i händelse besöket förnyades, ha medel i händer att få tatt i spekulanten. Efter vid pass en timmas förlopp bemärktes åter en person smyga fram emot logen, hvars dörr han försökte att uppbryta. Bonden rusar fram för att gripa tjufven, denne tager, liksom den andre till benen, men betvingas att stanna genom sörföljarens hotelse att eljest skjuta ned honom. Då bonden kom fram för att sasttaga tjufven, igenkände han i denne till sin stora öfverraskning en nära anförvandt. — I Halna har från en ladubyggnad, ett s. k. utöga, bortstulits största delen af deruti törvarad säd bestående at råg.