Göteborgsposten – 16 januari 1868, sida 1

draga till förspillandet af hans lif och försämrandet af hans karakter. George Dallas hade ingen kännedom om Rouths förflutna lif och var alldeles i okunnighet om de mörka fläckarne på hans karakter. I hans ögon var Mr Routh en man med godt förstånd, men en odäga, en alsigkommen, likasom han sjelf, hvartill han ansäg omständigheter och motgångar han resonerade också på samma sätt med afseende på sig sjelf) ensamt vara skuhlen. Han hade en dunkel aning om att hans umgängeskamrat var starkare i vilja och utrustad med större menniskokännedom, och derför misstrodde och fruktade han honom, ehuru han aldrig gjorde sig reda för denna känsla eller tillstod den för sig sjelf. Men han värderade honom också, var honom tacksam för hans hjelp och såg ej de egennyttiga bevekelsegrunder som ledde honom och i verkligheten också endast voro obetydliga och ingalunda skulle kunnat förklarat Rouths hela uppförande mot Dallas. Det är ej heller nödvändigt att de skulle det; en skurk är icke, omedan han är en skurk, ovilkorligen förhindrad att fatta godhet eller tillochmed en slags svagare vänskap för andra och Dallas var ej helt enkelt enfaldig och egenkär då han trodde att Routh hyste vänskapliga känslor till honom. Icke dessmindre skulle det vara fruktlöst att undersöka om det var ett välgörande och doldt inflytande som arbetade i hans inre eller om hans kinslors ström fått en annan riktning genom hans hemliga samtal med sin mor och derigenom att han blifvit bragt i en så bestämd beröring med hennes lif och dess vilkor och hade sett hvilken bitterhet han ingjutit i det.