Göteborgsposten – 14 januari 1868, sida 2

hufvudsaken. Kom blott ihåg att hvarje då består af nu, och var ni lugn. Det är logik som Mr Squeers säger. Hvad ni nu har att göra är endast att låta er appetite taga ut sin rätt. Stewart Routh hade lagt åsido sin förstämning och det hade nästan också lyckats honom att förjaga George Dallas. Som han var vänlig, sällskaplig och endast emellanåt något plump var han ständigt en farligt angenäm man och isynnerhet för George Dallas, när Harriet var tillstädes, ty då aktade han sig väl för hvarje opassande ord och hennes takt, qvickhet och snille förfelade aldrig att behaga, upplifva och förströ honom. Stämningen var mycket animerad och snart började George Dallas att gifva efter så fullständigt som någonsin för den muns inflytande, hvars afundsvärda bekantskap han förvärfvat sig. George glömde för en kort stund den förnyade vexeln och sin sista olycka tills uttalandet af Deanes namn påminde honom derom. — Har Deane varit här? frågade Routh. — Nej, Stewart, jag har varit hemma hela dagen men han har ej synts till. — Ah, så har han då förmodligen icke varit i behof af mig. — Har ni sett honom ofta på senare tiden, Routh? frågade George Dallas. Under de sista tvenne veckorna, menar jag, medan jag — medan jag hållit mig hemma, tillade han med ett nervöst leende. (Forts)