Torpet, hvarå stugan var uppförd, beboddes af en torpare, dennes hustru samt en gammal hos dem inackorderad gubbe om 90 är. Kl. 4 på morgonen hade makarne, efter det elden i i kakelugnen blifvit släckt, begifvit sig till kyrkan, Jemnande gubben ensam. Omkring 3 timmar derefter hade i närheten boende personer varsnat elden och skyndade dit. Tak och väggar hade då varit ötvertända och gubben betunnits liggande utanför dörren i snön, oförmögen att resa sig upp. Han hade, omkring 2 timmar sedan makarne gått, vaknat och varseblifvit eld i taket ofvansör kakelugnen. Etter att förgäfves ha sökt släcka elden, hade han derefter ernat gå ut, men då fallit omkull på trappan. Under fötterna, å benen och i ansigtet hade han flera brännsår, hvilka han förmodas hafva erhållit dels då han uppehöll sig inne i stugan, sysselsatt att släcka elden, dels af från taket och väggen nedrasande eld, sedan han utkommit. Gubben afled kl. 10 på aftonen samma dag, dels tillfölje af brännskadorna och dels på grund af förkylning och ansträngning vid försöket att dämpa elden. Skörden i Amerika. Förenta Staternas landtbruksdepartement anslår, enligt landtbrukstidningen The Farmer? hveleskörden är 1867 inom landet till 57 å 50. millioner tunnor, hvilket är 102, å 13 mill. tunnor äknas till mera än år 1866. Halreskörden ber i 73 mill. tunnor, hvilket är 3 proc. mera än året förut. Rågskörden anslås till 5 mill. tunnor, eller 4 procent mera än året förut. Skörden af ärter, bönor och majs år likaledes större än 1866, hvaremot kornskörden är något mindre, hvilket äfven är fallet med skörden af hirs, potatis, bohvete och tobak. Bomullsskörden anslås till 21 mill. balar å 500 engelska skålpund, men den statistiska byrån uppskattar skörden blott till 1,875,000 balar. I Louisiana är sockerskörden beräknad 2 proc. högre än 1866, men den är dock långt under tidigare års medelskörd. Englands penningmarknad år 1867. -Timesmeddelar löljande återblick på handelas gång under det förflutna året jemte några reflexioner om utsigterna för det innevarande: Det finnes i flera hänseenden en märkvärdig likhet mellan åren 1857 och 1867. I Januari 1867 såg det ut som om ingenting annat vore att göra än att söka repa sig efter 1866 års stockningar och att asbida den förbättring i sakernas tillstånd, som vanligen plär följa efter hvarje ogynnsam period. Landets handel var orubbad, utlandet egde inga större fordringar på engelska kapitaler och man tycktes endast behöfva fred och en i allmänhet god skörd för att åter framkalla förtroendet. Men det förefanns ett ondt, som man icke lade märke till. Ar 1857 hade man ingen aning om, att de mest framstående exportörerna i Glasgow, Liverpool, Manchester och andra städer i flera år hade exportera med förlu-t endast för att kanna uppehålla sina transaktioner med aktiebankerna. År 1867 hyste man heller ingen förmodan om att jernbanstyrelserna en lång tid bortåt hade utbetalt dividender, hvilka icke voro förtjenta, men genom hvilka de förskassade sig pya kapitaler till en ofördelaktig utvidgning af jernbandristen. I begge sanen har det bekräftat sig, att då personer i England äro villiga att i goda tider betala 6 eller 7 procent för penningar, är det någonting sjukt i förhållandeha, älven om vi icke kunna se det. Under två år före 1857 var benkdiskonton mellan 5 och 7 procent, å:en 1866—67 var den mellan 5 och 6 procent. Lyckligtvis bar jernbaneväsendet icke varit så ruinerande som om vi hade inlätit oas i utländska länetransaktioner eller exporterat vära fabrikater under inkopspriser och den fasthet som nu åter inträdt är ett bevis på en inre friskbet i affärslifvet. Förutom följderna af de finansiella bolagens fallissementer och jernbane-obligationernas förminskade värde ha vi drabbats af stora sjöolyekor, ett hastigt sjunkande i bomullspriserna och en otillräcklig skörd, men allt detta osktadt har Eoglands handel icke väsentligen vacklat. Hvad angår utsigterna för år 1868 förefinnes all möjlig grund till att hysa goda förhoppningar. Om de politiska förhållandena och utsigterna för skörden må hvarje affärsman sjelf skapa sig ett omdöme. I diskont-marknaden har man alla skäl att antaga, att den rikliga tillgången på penningar skall komma att fortfara, men ingen affärsman bör dock förlita sig derpå, så länge man på kontinenten fortfar att öka arm6en. Det osäkra tillståndet i nordamerikanska Forenta Staternas penningvåsen är jemväl egnadt av framkalla en ständig feberaktig vaksamket och ängglan. Det är emellertid icke antagligt, att penningarno skola stiga i värde. En dålig skörd skulle väl kunna framkalla ett stigande, men det finnes en kontant behållning af 41 mill Å sterl. i Paris och 22 mill. skörd som den senaste skulle knappast förmå att uppdrifva Englands bankdiskonto vill 4 proc. Man är hos oss böjd för att tro att den nuvarande ymniga penninstillgängen framkallas genom ett misstroende, som dels lörorsakar försäljning af värdepapper, dels afbåller kapitalister från att placera sina penningar i dem. Men detta är en villsarelse. Om förtroendet plötsligt vände tillbaka och en allmän köplust för värdepapper uppstode ekulle det disponibla kapitalet i marknaden ingalunda lormiuskas. Den affärsman, som köper Consols, jernban-aktier eller andra värdepapper för 100 Å sterl., betalar beloppet till säljaren och hela resultatet är att penningarne och värdepapporen byta om egare. Hurudan än köplusten blir på fondbörsen, bör man kunna råkna på en beqväm penningmarknad äuda tills krig eller dåliga skördar åter bringa oreda i affärerna eller tills vi igen rusa åstad och forcera vår införsel af utländska varor. Insanterikanonen. I Augsb. Allg. Ztgskrifves följande om den 8. k. infanterikanoi London och tillochmed en lika så otillräcklig ..