Göteborgsposten – 14 januari 1868, sida 1

— — D(Ö-8 sådana förbrytelser å emigrantbolagens sida, men hvad hjelper detta, så länge icke myndigheterna på emizranternas afgångsplatser vidtaga allvarliga åtgärder or desammas skydd emot barbarisk behanuling under resan öfver oceanen. . Till d. 11 d:s bar under årets lopp i New-York andstigit 235,411 emigranter, under det att på samma tid förra året endast 225,247 anlände, och bar således invandringen detta år varit icke så obetydligt större. Emigranternas anvisningsbyrå för arbete synes ortfarande utätta mycket godt, och enligt de uppzifter som senast aflemnats derifrän erfares ait byran förskaffat arbete och sysselsättning åt 38 proc. af de arbetssökande som derstådes anmält sig, eti i sanning vackert resultat efter dess korta tillvaro och under dessa arbetslösa tider. Det uppg fves med säkerhet, att minst 50,000 personer för nårvarande gå arbetslösa häri New-Xork, cch detta äro sådana som söka och vilja hafva arbete. Att uppgifva deras antal som icke vilja hafva någon stadigvarande sysselsättning, sasom industririddare och ficktjufvar etc., är omöjligt, ty dessas antal är legio. D. 11 d:s på e. m., vid ännu fullt dagsljus, begicks ett rysligt mord midt på en af stadens sornämsta gator ocb utanför en af dess mest besökta teatrar, neml. Femte Avenuens Operahus. Forhallandet var följande: Sedan någon tid tillvaka bade tvenne teaterdirektörer, som gifva föreställningar på hvar sin teater, råkat i någon oenighet cch försökte att genom hvarjehanda ryktens utspridande skada hvarandra. En af dem hade bl. a. utspridt att hans konkurrent skulle komma att göra bankrutt. På ofvannämnde teater gals nämnde dag en matine kl. 12 middagen; densamma bevistades af båda de tvistande teaterdirektörerna jemte nägra af deras sällskap. En af direktörerna vid namn Sharpley stannade vid matinsens slut utanför teatern för att invänta sin motståndare. Då denne utkommer på gatan slår han honom på axeln och frågar hvarför ban utsprider det rykte, att han (Sharpley) skall göra bankrutt? Den tillfrågade svarade genast att ban oldrig sagt något dylikt, Ögonblicket derpå gifver Sbarpley honom ett slag i hufvudet så att han faller till marken; en af den slagnes sällskap rusar då genast på S. och en förtviflad strid börjar. Den till marken slagne reser sig emellertid upp, framtager en revolver, aflossar på 8. ett skott som träffar denne i bjertat och ögonblickligen fäller honom död till gatan. Nu framtager en af S:s följeslagare en revolver med icke mindre än sju pipor och aflossar det ena skottet efter det andra; trenne af S:s motståndare falla, då just i detsamma en polispatrull kommer tili stället och arresterar de vilda slagskämparne, lörer det blodiga liket in i teatern samt de sårade till närmaste sjukhus. Allt detta passerade fortare än jag hunnit nedskrifva det och förvirringen och förskräckelsen i New-Yorks fashionablaste stadsdel var förfärlig. Föga hopp lärer finnas att de tre sårade kunna räddas, ty skotten hafva träffat dem i hufvud och bröst, Att mord begås härstädes är tyvärr icke något sällsynt, ty man kan snart sagdt säga att sådant hör till ordningen för dagen; men på låvgliga tider bar icke något väckt sådan uppmärksamhet som det osvannämnaa, dels i anseende till att personerna i denna tragedi voro så allmänt bekanta, dels för platsens skull, hvarest det blifvit begånget, neml. midt bland New-Yorks gräddas residenser. D. 12 d:s och natten till d. 13 rasade härstädes en förfärlig snöstorm, som gjordes ännu odrägligare genom den bistra kölden; man vill ull och med påstå att sådan snöstorm och köld tillsamman icke på 50 år hemsökt Nev-Xork. Säkert är emellertid att vädret var rysligt och jag har aldrig, varit ute i vägot värre, ehuru jag flera vintrar rest uppe i Sveriges nordligaste provins. Att kunna åka ull sit bem var omöjligt, ty icke något slags åkdon kunde sor snö och yrväder komma fram. Alla som ville hem från sina för dagen slutade göromål voro således nöusakade att gå till fots; detta var dock torenadt med verklig lifssara och jag är ölvertygad om aw man sar höra många olycksbändelser som inträffat. Tanken er, mina läsare, att härstädes är det icke ovanbgt att bo en half eller en hel svensk mil tran den plats, der man bar sina göromål, och det är sannerligen ingen smasak att marschera denna väg i ett sådant våder eller at: gå olver floden på en färja, som under en snöstorm hvarje ögonblick riskerar att sammanstöta med någon af de hundratals dylika som korsa floden. Nagot sådant förskräckligt julstök?, som denna tid på a et alltid sorehatves i Sverige, veta vi icke al här, ehuru Juldagen dock firas af alla klasser. De svenska familjerna bjuda som vanligt bekanta ungkarlar, som icke hafva hushåll, till sig och fira Julafton på gammalt svenskt sätt, likaså Nyärsafton, och vid dessa ullfällen försumma vi aldrig att tömma ett glas lör vårt gamla Sverige, ty det är isynnerhet vid sådana högtider som Jul och Nyår att tanken mest svafvar Öfver tiil faderneslandet; och då sista timman af detta året slår hafva vi ju större anlednivgar än tillförene att Önska vårt gamla fosterland ett godt nytt ar. N-m.