Göteborgsposten – 13 januari 1868, sida 1

Hon ajorde några minuters uppehåll i sitt tal och frågade depå i en annan ton: — Ilar står din räkning med honom? — Mia räkning? Ja, det är knuten! Han är så utomordentligt slug, den karlen, att det endast är helt litet att uträtt: med honom. Han är en skurk, större skurk än jag, dat vågar jag svärja på och åtminstone en lika stor bedragare, hvad hans förmåga att kunna bedraga angår, en ot att han ännu icke haft tillfälle att använda den. Och likväl finnes det understundom en knappt bemantlad örskämdhet i hans sätt emot mig, för hvilken jag kunde ha lust att jaga honom en kula genom hufvudet. Han säger mig så tydligt, som om han sade det med ord, e han betalar mig en provision för sina nöjen, för så vidt jag kan skaffa honom dem, men han vet på en penny, hvad han ärnar betala och låter icke narra sig att betala en för mycket. Harriet satt tankfall och en mycket svag rodnad betäckte hennes kinder. — livem umgas han med, när han icke är tillsammans med dig? — Det håller han lika hemligt som allt annat, svarade Routh; men jag tviflar icke på att hans umgängesbröder ej kosta honom särdeles mycket, om han ej drager fördel af dem. — Du hyser samma tankar om honom som jag, Stewart, sade Harriet och tiliade derpå: (Forts.