Göteborgsposten – 9 januari 1868, sida 2

lunda haft bolagets affårer om hand i denna sak, Hvarken Almen eller Möller kunde ha reda på den brist hvari Bruno befann sig beträffande bolaget, så mycket mindre som 1866 års bokslut då ej annu var uppgjordt. Bruno hade för olrigt vändt sig till oriktigt torum. Det tillkomme blott hr Palm, disponenten, att asgöra med Bruno. Ivad de enskilda bolagsmåännen sagt hade intet att betyda. Hr Bergstedt intygade för öfrigt att Bruno, så vidt vittnet visste eller hört, ej sokt skada bolaget, och vittnet vore dock i egenskap af landtmälare, i beröring med mycket folk i den trakten. — Det var väl då äfven för att gagna bolaget, anmärkte hr Palm, som han i Borås lade sig till bolagets kontrakter. Ur Palm berättade derefter hurusom Bruno vid det möte, hvilket häradshöfd. IIessle i sin vittnesberättelse omnämnt såsom beramadt och hvilket egde rum i Borås d. 26 Maj 1866, tagit 11 stycken leveranskontrakter, hv lka hr Palm qvarlemnat i ett rum . Hr Bruno: Kontrakterna tinnas här nu. Vid detta möte skedde ingen rättvisa och ä kontrakterna asskress ej hvad leverantörerna på dem lemnat. Jag hade utfärdat kontrakterna, och det var för att rätts visa i alseende på dem skulls ske som jag i tvenno vittnens närvaro tog dem och förseglade dem. Kronolänsman J. D. Bergström inkallades derefter som vittne. Han hade vid mötet i Borås d. 26 Maj af Bruno blifvit aumodad att besöka Palm och Broddefus. Vid besöket omnämnde han att Bruno hyste bekymmer för reverser, hvilka ban till bolaget uigifvit och lör lvilka han ej erhållit vajufa. llarpå svarade Broddelius aw Bruno skulle få sina reverser ullbaka, ty bolaget ville ej Bruno något ondt. På tråga om härmed menades alla rreverderna, svarade Broddelius att bolaget skulle behålla den intecknade a 25,000 rdr tills den mellan bolaget och Biuno aftalade tiden al 5 år utgått. Bolaget ville behålla denna reverg som ett band på Bruno, så att han ej skulle våga hindra sorisättandet af den affär, som för bolagets räkuiog påbörjats. Härvid förde Broddelius ensam ordet, men Palm var närvarando. IIr Broduelius förnekade att ba sallt så beskaffade yttranden till vittnet. Hr Palm kunde ej i sin disponentegenskap godkänna hvad en af bolagsmännen under ett enskildt samtal yttrat. Han kände ej något om detta suwtal, hviiket för ofriat ej vore at vigt, då det cj törta af disponenten sjell. Hr Bruno framställde till hr Bergström om han hade sig bekant att Bruno på något sätt sökt skada bolaget. — Det har ingen påstått, intöll hr Palm; det är du för liten till, v. Kronolänsman Winqvist intygade att han på uppdrag af hr Bruno först besökt h: Möller i Alingsås, med begäran att återfa B:s reverser. De ifrån hade han blivit visad till Broudelius, hvilken sagt att bolaget ämnade behålla reverserna tills Bruuos räkenskaper blifvit granskade, hvarelter reverserna skulle återbekommas. Dock skulle den intecknade reversen och kontraktet (det förut omnämnda, som för Bruno vore ogynpsam:) behallas såsom ett band på Bruno, att han ej skulle göra bolaget skada. Reverserna kunde dock i alla händelser icke återbekommas förrän Pulm, som befunne sig utrikes och innebade dem, återkommit. Br Broddelius förnekade hvad vittnet uppgaf. Det läge en motsägelso i att han skulle lofvat aterlemna reverserna och 1 nästa ögonblick förklarat att han ville behålla den ene. För yiterligaro vittnens inkallande uppsköts målet på tre veckor.