Göteborgsposten – 9 januari 1868, sida 1

singsdörrplåten; med Ewans, Skräldare, skrifvet med många konstiga slängar på ståltrådjalousien, hvarest det blygt kom ut från Livråer som stod framför det och derpå smög sig in i Uniformor som följde efter det. Ewans, som stod bakom disken, var en liten tjock man, med yfvigt hvitt hår vid tinningarna och en liten rund peruk som passade, likt locket på en tökanna, på don bara platsen på hans hjessa. Han hade påtagligen hela sitt lif igenom drifvit sitt yrke till ett sådant omfårg för andra att han icke haft tid att tinka på sig sjelt; ty han stod bakom disken utan rock i bara skjortärmarno, oaktadt det var en vinterdag. Den gamle mannen bugade sig då George Dallas inträdde, och frågade honom hvarmed han kunde sti honom till tjenst. Dallas svarade att han behölde en tjock, varm ytterrock, om ni hade en sådan-— En sådan? Ja, det kan måhända nog vara möjligt, churu jag icke är viss derpå, då vi icke ha dylika i vårt lager, som för det mesta består af oljekläder till konduktörerna och eldarne vid jernvägen äfvensom pånförare, som äro våra bästa kunder, svarade Mr Ewans. En varm tjock öÖfverrock, genmälde den gamle mannen, är en sak som i allmänhet sys efter beställning, ehuru det förekommer mig som om jag hade en sådan på grund deraf att en främmande herre som bodde i Lion, reste utan att få den mel. Låt mig se till forttor han i det han öppnade ott par stycken lådor. Jag är icke så ung som jag varit, Sir, och har blifvit något andtruten, och den häc gasen som vi törst fått i år är icke bra för mig, då