tade hon sin sons ansigte, som om hon der sökte upptäcka spår till uppriktigheten med hans löften, men fann endast allttör sakra kännetecken på detta ruinerande lif som han fört, detta lif som tillintetgjort hennes käraste moderliga törhoppningar. Oatvändt och ömt såg han på henne med ett ångrens ord i sina ögon. Medan de så stodo under några ögonblicks djup tystnad, kom Mrs Brookes hastigt in. — Ni är saknad, sade hon. Herrn har sändt Miss Clara in i ert rum för att efterse om ni är sjuk. Jag måste gå, min son, sade Mrs Carruthers i det hon hastigt kysste honom, och du får ej dröja här. Kom ett ögonblick med mig, Ellen. Vänta här George, på hvad jag lotvat dig och återvänd ej till staden utan ötverrock. Derpå lemnade hon rummet åtföljd af hushållerskan. George blef stående på samma plats med blicken riktad mot dörren. — Mn goda, förträffliga mor, sade han vid sig sjelf, du är dig sallkomligt lik, lika kärleksfull, lika omtänksam ! Du har skäl att vara ond på mig. men glömmer ej ålägga mig att köpa en ötverrock. Jag vet att hon skaffar mig penningarna, hur hon än skall bära sig åt, och denna förlägenhet skall vara den sista jag sjelf bereder mig. Det lönar ej mödan att vara melankolisk och aldra minst lLär man står helt allena i verlden; men här svär jag mig högtidligt att hålla mitt löive till henne. Han tog plats vid kakeiugnen och blef sittande stilla och tenkill. Efter några minuter å erkom Mrs Brookes. — lär är pengarne, Master George, sade hon. Frun