Chaxsepotgevär. På samma gång som fabrikerna lemnat nya gevär, har man med stor kraft arbetat på de gamla gevärens förvandling till bakladdningsgevär, och denna operation har redan genomförts med ett temligen betydande antal. Den nödiga ammunitionsmängden för de nya gevären har tillverkats; hvarje insanterist får något öfver 100 patroner, fördelade i packor om nio stycken. Nya, ganska lätta ammunitionsvagnar ha inrättats, hvilka följa med hvart regemente, så att manskapet aldrig kan komma att lida brist derpå. Under vintrens lopp ha skjutöfningar med Chassepotgevären oafbrutit företagits i Chälons, och kompanicheferna inom hela infanteriet deltaga uti dem skhiftesvis. D. 15 Dec. t. ex. voro gardeskaptenerna tillsammans, och efter dem kom turen till andra kaptener, tills hela räckan genomgåtts. Kompanichelerna instruera återigen underofficerare och korporaler, hvilka etter slutad öfning återvända till sina regementen, och på detta sätt göres hela armöen inom kort tids förlopp förtrogen med de nya vapnens behandling. Men hvilka makter skulle nödsaka Frankrike att kasta sig in i kriget? Svaret ligger nära till hands. Preussen, om det bryter mot Pragerfreden, som särskiljer Nordoch Sydtyskland; Ryssland, om det skulle börja att röra upp den orientaliska frågan, så att den den ej längre kan genom nägra diplomatiska konstmedel hållas nere. Hvad Preussen angår, fruktar Frankrike ej mera detsamma. Frankrike är redan i ordning att kunna med detsamma föra ett krig, om hvars utgång det ingalunda tviflar. Man är nemligen i Frankrike öfvertygad om, att Preussen icke kan föra ett långvarigt krig, utan att så djupt skakas, att det måste af sig sjelft falla blödande för fiendens fötter. Märkligt är i detta afseende krigsministern marskalk Niels yttrande inom franska lagstiltande kåren d. 28 Dec. då han i detta ärende sade: Inom den preussiska armeen kan hvar och en gilta sig; när derföre Preussen skickar sin arm ut ur landet. så företer den en tröstlös anblick. Ett ögonvittne har berättat mig, att soldaterna vid bortmarschen beledsagades af sina hustrur och barn, hvilka utstötte förtviflade skri. Kommunerna åtaga sig visserligen att sörja för de efterlemnade, men kunna de väl sortsara dermed? Alla måste rycka i fält, familjefäder, ledare af industriela etablissementer, förpaktare, egendomsegare och embetsmån. Ilästarne tagas äfvenledes med; säden mognade under sista kriget, men man kunde ej afskära den; hela nationens lif var suspenderadt. Det har redan sagts, att en dylik organisation kräfver ett kort krig, en snabb seger. Men dertill kommer ytterligare en sakt man får icke under vägen stöta på en befästad hufvudstad. Min sagesman utbrast: Frankrike är lyckligt med sin rörliga här, hvilken ej låter så många lidanden ligga bakom sig. Dessa åsigter om den preussiska armöorganisationens olämplighet vid förandet af ett långvarigt krig må v ra riktiga eller ej; de äro i alla fall anteckningsvärda såsom antydande de franska militärernas mening om Preussen. Man tror sig derför kunna i Frankrike vara öfvertygad om, att Preussen icke skall våga att ensamt slå ett slag med Frankrike. Det måste söka sig allianser och kan i detta hänseende icke sakna Rysslands stöd. Men detta stöd är liktydigt med den orientaiska frågans upptagande. Endast för Preussens skull skall Ryssland icke understödja det not Frankrike; ty Tysklands enhet är ingaunda behaglig för ryska ögon. Det skall såedes vara, för att Preussen, genom att uppevålla Frankrike, medelbarligen biträder det i Turkiet, som Ryssland knyter allians med Preussen. Från Berlin skrifves ock till Augsb, llg. Zeit., att den ryska politiken i den orintaliska frågan alldeles uppenbart finner unlerstöd hos Preussen. Frankrike å sin sida er ej med oblida ögon denna rysk-preussika allians med den orientaliska frågan till akgrund, emedan den med bestämdhet skall illtörsäkra det Österrikes och Englands allins, med hvilka i förening det kan motväga å samma gång Rysslands stämplingar och reussens alltför otidiga drömmar om en duell ngående maktställningen de båda länderna mellan. De engelska tidningarne omtala de igt ga arbeten, som ryssarne utföra i Kertsch, n bekant rysk hamn, hvilken engelsmännen alla Nya Sebastopol. Ryssland har enligt rdalydelsen i Pariserfördraget icke rättighet p HnHnOarna vid SQ