0O0tt — rum. Ingen af vagnarne är ännu framropad, och ni kan slippa ut utan att blilva bemärkt, och skulle också någon få se er, skall man tro att ni hör till huset. — Det skulle vara ett stort misstag, min kära, gamla amma, sade George med ett halft leende, i der han ännu en gång tryckte hennes hand och begaf sig ut i kölden och mörkret; men då dörren iillslöts efter honom erfor han en bitter känsla af ötvergifvenhet. Gårdsplatsen var öde med undantag af vagnarne, och han skyndade hastigt öfrver den och tog vägea genom den stora porten ut i alleen, som omgaf I terrassen. Under det han följde den, såg han sig af en annan väg åter bragt midtemot den upplysta balsalen, men han stannade icke för att betrakta denne scen. — Jag går alltså, sade han, med tio pund och min mors löfte rikare häritrån, än jag kom. Men vänta! Der är myrtenqvisten. Jag får inte glömma eller tappa den rike arfvingens omedvetna gålva. Om jag ändå frågat gamla Ellen, hurudan flicka hon är; det kunde j jag gerna ha gilvit mig tid till. Det är inte så kallt nu som det var först. Han hade blifvit uppvärmd ätit och druckit och hans lifskrafter hade åter uppväckts ur sin domning. Det behöfdes ej mycket för att väcka George Dallas litakraft, icke ens nu, då följderna af hans utsväfvande lif började göra sig gällande hos honom. Jag känner mig åter fullkomligt stark. Natten är ljus och byn här torde vara en riktig håla, så att jag har god lust att gå direkte till Anherst. Det är endast sju mil dit och Carruchers kan icke få veta, att jag varit der, hvaremot han