Vidskepelse och tjufverl. I —s församling af Skara stift varsebless vid jultiden flera nätter å rad en likprocession högtidligt röra sig omkring bodar och ladugårdar. Denna ovanliga syn, hvilken hvarhelst den visade sig kunde varseblilvas af hvarjom och enom, uppväckto en allmän förskräckelse i orten och de skrockfalla uttydde den naturligtvis genast sow ett förebud till en härjande farsot eller andra olyckor under det att somliga med anledning af uppenbarelsen profeterade verldenes ände vara för handen. Emellertid fick processionen, som alltid företräddes af en kolossal likkista, ostörd tåga fram, hvar den behagade, ända tills det den menskliga nyfikenheten tog ut sin rätt. En vacker natt töllo nemligen några raska drängar på den heroiska ideen att hejda processionen och undersöka kistans innehåll, då det befanns att detta utgjordes af i traktens sädesbodar stulen spanmäl. De sorgklädda deltagarne i processionen befunnos vara en hop mindre bemedlade hemmansegare, hvilka en tid bortåt sålunda beskattat sina förmögnare grannar. De nattliga begrasniugsgästerna lära ha uppgiort saken i godo och i allsköns tysthet för att ej träffis af lagens straffande arm. Så ber ittas historien, hvilken dock låter icke så obetydligt osannolik.