Göteborgsposten – 4 januari 1868, sida 1

land, Ryssland och Norge (undant. Smaalenenes i amt). kl. 19 e. m. (samt intill kl. 411 Tisd. f. my till postanstalterna vid Borås-Herrljunga-Uddevallajernbanan och S. S. B., Åmål, Ökne, Jönköpings i i i län, Kisa, Linköping, Motala, Skeninge, Wadstena, Åtvidaberg, Ödeshög, Borgholm, Kalmar, i Mönsterås, Oscarshamn, Staby, Stora Rör, Kronoj bergs län, Blekinge, Åhus, Malmihus än (und. ; Höganäs), samt Utlandet. ; Paketpostkontoret ar opper kl. mellan 9—10 f. m. samt 6—7 e. m. i ALA Tisdagen d. 7 Januarl. Jern vågen: Snällåg ofsgar till Stokholm kl. 6. f. m. — Blandadt tåg afgår till Stockholm kl.7,1 f. m. Meteorologiska Uppgifter —— ——— sl F . 5 Vind. 5 Å8s SS) — vVaaderlek. 2 PIE 33 un , 4 — Pl å : lAL Styrka. i 2 3 8 å 110 — 6,0 NO. 1 fule— 2 26,099 — 4,3 0. 1,5 D.o. — 20,082 — 3,4) 0. 1 D:o. — veckokrönika. Gackade förhoppningar, apropos för dagen. — ÄÅn finnes hopp! — Ginther-Hallströmska konserten. — Programmet dertill. — Skarpt, men månne ogannt? — Julndjena. — Mausolenn Nya Teatern. — Tecknen på go herrar! — M:lIl Holland i utlandet. — Också on konstutställning. — Fredrik Deland. — I Brunnsparken. — Nyärsönskningar för — kontanter. — En poetisk sotarmurre. — Upsala-anekdot. Bevars, hvad i staden man fäktar och brådskar Båd ute och innan hvad stök! Ett bud har ju kommit, att sjelfve Prins Oscar Täcks hugna oss med ett besök. Nu flyte bäd pappors och männers metallström, Ty redan det blifvit bokant, Att först på konserten af Giinther och Hallström Och sedan på vår fAmaranth, Skall Han, fden gudomligo prinsen, sig visa, Då kan det ju hända så latt, Att han allernådigst kan täckas beprisa Min — hjerta var tyst! — toilettel Då kan det ju hända, att lyckan kan göra — Det är ej omöjligt, hvafalls ? — Att i en frangaise han behagar mig föra Om icke — o, fröjd! — i en valsl!!l? Så tänktes det tyst uti damernas skara Men högt i en helt annan ton: O, dyraste, nu det ej duger att spara, Nu ger jag dig ingen pardon! Da vet ju att eljest jag spar så och knappar Att sjelf du mig skänker beröm, Du vet att i Jul alla vanliga klapparFör mig endast blifvit — en dröom. eMea nu, o min Blskling, nu får du oj neka, Tag fram portmonnän, söta du! En kyse, och noch en, sådant der plår beveka Och har väl så gjort äfven nu. Och nu i butikerna skyhögt står dammet Från täcka besökerskors tropp, Hvad creper och tyller, hvad siden och sammet Som nu mätas upp i galopp! Och sömmerskor streta så ögonen rinna Från morgon till senaste qvall, Gud tröste de arma om icke de hinna Med bjefset till fru och mamsell! Men — såg du en gång hur den isande frosten Grymt sköflade glödande ros? En morgon tå läsa de sköna i Posten: Om Söndag far prinsen sin kos! Och nog var det bra fatalt alltid! Men trösten eder I arma bedragna! Tillämpen icke genast de stränga orden: Förliten Eder icke uppå Förstar! Det skulle ju möjligen kunna hända att — prinsen låter tala med sig och stannar qvar öfver den bal, vid hvilken antagligen så många förhoppningar knutit sig. Hans Kongliga Höghet kommer i alla fall på den der mycket omtaldta konserten, det är nu alldeles afgjordt och det är ändå en tröst samt derjemte en ytterligare illustration till denna musikaliska konstnjutuing, hvilken lofvar att bli mer än vanligt intressant. Min nådigaste, antagligen är ni så lycklig att vara innehafvarinna af en biljett till i afton, en liten oskyldig svart-och-hvit papperslapp, för hvilken dock mången säkerligen skulle vilja offra mer än en af våra privatbankers mångfärgade sedlar, men programmet, derom sväfvar ni ännu helt visst i okunnighet!? I vår egenskap af allvetande anse vi det dock vara en angenäm pligt att kunna meddela er detsamma. Se här om ni behagar: — ännn:— ———ä—