Göteborgsposten – 2 januari 1868, sida 3

aJag såg ett folk som kunde allt, Så tänkte jag. när din gestalt Jsg varsnada i natten; Din väg du framgick trygg och stolt, Af vördnad för din gamla kolt Jag lyftade på hatten. Med våldsam hand att ta i tu Ej älskade du gamla. Så barnafrom var din natur, Och när du riktigt ver toujour Då lekte du med skramla, Visst var du onderstundom tvär, Med det väl underligt ej är, Det händer, vill jag lofva, Med folk, hvars värf är mera lätt; För resten får man knarrigt sätt När man ej lugot får sofya! Din tid är all, du hvila får, Du från och med det nya år Kan få en stadig blund i Ditt gamla trötta ögonpar — Var nöjd med hvad ön verkat har: Sic transit gloria mundi! Ej någons ofärd ville du, 4. Jon. Som—Le—-—-—— Em TÖ ce —— eo : pun