allmän. Bör man icke ou med kraft uträtta något för tillfredsställandet af irländarnes sordringar, såvidt dessa låta sig förenas med rättvisa och billighet? Eller skall man, blott tre veckor efter afrättningarne i Manchester, resa nya galgar? I sanning, det är på tiden, att en verkligt frisinnad regering åter kommer till styret i England, den der uppgifver den kalla egoism, som hittills spelat en alltför stor roll i den engelska politiken. Vi skulle vilja fästa allas uppmärksamhet på följande ord af Frankrikes krigsminister Niel, hvilka han uttalat i lagstiftande kåren och som vi skulle önska att äfven kunna tillämpa på förhållandena inom vår arme, hvarest en sådan demokratisk anda dock ingalunda är rådande, men der den borde införas, ty det är den egentligen, som gör den franska armeen oöfvervinnelig: Latom oss se till, hurudan den stående här är, öfver hvilken j bryten stafven. I kallen den en här af pretorianer. Men hären har aldrig varit organiserad på en mera liberal grundval, än i detta ögonblick, aldrig har en sullständigare omsättning egt rum mellan hären och befolkningen, aldrig bar det goda förståndet mellan trupperna och nationen varit större, aldrig ha städerna så ifrigt önskat att få garnisoner, aldrig bar disciplinen varit bättre. En här kan ej bildas i ett ögonblick; den lefver af tradition, af forntidens ära, och den måste hysa förtroende till sig sjelf. En sådan sjelftillit har vår här, och jag tror, att landet awen litar på densamma. Hvad som utgör härens kraft, dess styrka, det är, att den från sin högsta spets till lägsta trappsteget utgör en enda oafbruten kedja; någon annan skiljnad finnes icke derinom, än den som följer af graderna; i alla andra hänseenden är jomlkheten fullständig. Inom vår arme finns det endast krigare. Vi spörja icke soldaten, hvarifrån han härstammar, utan hvad han duger till. Om han har mod i bröstet, hederskänsla och bildning, kan han uppnå den högsta spetsen. Våra marskalker voro soldater för 25 år sedan, och vill man känna dem, som äro marskalker om 25 år, skall man se på dem, som nu stå i ledet. Endast all: för ofta göras förargliga försök att väcka split inom armåen genom angrepp på dess anförare; men dessa försök skola ej lyckas. Hvar och en inom armåens leder förstår, att de angrepp, som riktas mot: bosalhafvarne, äfven drabba dem, som en gång skola föra befälet. Behöfver jag säga eder, hvarifrån vår armer öfverlägsenhet härleder sig? Inom de srammande armerna finnes ej den patriotiska eld, som lifvar vår arme, icke den rena demokratiska känsla, som varit förherrskande vid dess organisation, I Frankrike pånyttfoddes armåen, så att säga, af sitt eget blod, den omorganiserar sig på valplatsen. Jag vill anföra ett exempel härpå. I slaget vid Solferino hade tvenne regementen förlorade 45 officerare af 66. Åtta dagar derefter hade man begråtit de fallna — de förtjente det i sanning — och samma båda regementen voro åter till. Epåletterna och snörena hade blott bytt om plats. Regementena voro organiserade på nytt och redo att gå emot fienden. 1 England och i Österrike blir man stående som underofflicer. Hos oss går man igenom denna grad såsom igenom hvarje annan; hos oss finnes det icke någon punkt, der någon blifver stående. Flera af de officiösa landsortstidningar, hvilka stå under prefekternas omedelbara ioflytande, hafva på senare tiden innehållit mycket krigiska artiklar. I ett sådant blad heter det bl. a.: Upp till vapen! Från Rhenens till Volgaflodens stränder, från Adriatiska hafvet till Östersjön ha orukneliga legioner uppställt sig. Stödjande sig på den slaviska kolossen, drömma Tysklands folkstammar om upptrådandet af ett kejsardöme i vestern. De hafva till en del redan förverkligat denna dröm, och i det de med spänd uppmärksamhet se hän på Frankrikes hållning, hafva de intagit en hotande ställning och vänta, att vi skola gifva dem en förevänning till att börja kampen. NDe a Se