gamle Brookes men likväl inte så olyckligt i händelse jag ej blefve bemärkt. Det stryker jn också folk omkring ute på landet vid festliga tillställningar. Der är då ändtligen huset! Ett präktigt ställe, hur allvarsamt det än tager sig ut vid månskenet, med sitt eget bländande firmament i nedersta våningen. Ljusen se så varma ut derinne. Min Gud hvad det är kallt härute! Äter drog han sig tillbaka till trädens höga, mörka stammar för att låta en vagn passera förbi; och sedan den aflagt sin lastning under pelargången, trädde han försigtigt ut på den breda uppkörsvägen dit gästerna kommo. Huset var gammalt och omgifvet af en smal graf eller dike, som under förflutna tider varit fyldt med vatten och användts som värn, men nu var uttorkadt och bildade en öppen plats, till hvilken det var utsigt från fönstren i nedersta våningen. Ofvanför denna graf och på ömse sidor om den tunga pelargången, fanns en bred och vacker stenterrass, hvars venstra sida var insvept i en djup skymning, hvaremot den högra upplystes af en sparsam ljusglimt som banade sig väg genom de till en del tillslutna luckorna i balsalen. Efter att försigtigt ha begifvit sig örver den breda uppkörsvägen och smugit sig bakom en vagn, som just stod i begrepp att sela af vid förstugudörren drog sig George Dallas, den främmande, hvars händelser vi hittills följt, undan i mörkret tills sandens gnisslande och dörrens smällande förkunnade att vagnen körde bort, hvarefter han, efter att ha klättrat staketet till terrassen och försigtigt undvikande Ijussträlarne, gick bort till ett af fönstren i salen och såg in. (Forts.)