Fran Utlandet. Förakrackelsen är allmän öfver hela England. De besattaste rykten bringas i omlopp och bli trodda. Under intrycket af denna oro svälla alltjemt den frivilliga polisstyrkans leder. Militär ställes uti alla städer till polisens förfogande, för att kunna när som helst skynda denna till undsättning. Under ett så: dant sakernas tillstånd är det lätt att tänka sig, att de garantier, som habeas corpus akten gifver, undersätens srihet, hemmets okränkbarhet, sväfva i fara. Det är svårt att berga friheten, då misstanken och förskräckelsen sitta vid rodret. På Irland, der dessa garantier för den enskildes frihet äro sedan tvenne år tillbaka upphätda, äro sorgen och förtäran allmänna. Befolkningen i Dublin visar en djup ovilja mot upphofsmännen till det ursinniga attentatet vid Clerkenwell. De irländska tidningarne uttala farhågor för att de skola få se dessa brott upprepade, hvarigenom en allmän förbittring skall uppstå i England mot de fattiga irländarne. Huru skulle det då gå med dessa legioner af samhällets olycksbarn som finnas spridda inom alla de engelska städerna? Det är tyvärr allttör visst, att denna olycksaliga befolkning redan måst utstå mycket af följderna från den feniska förskräckelsen. Ingen vågar i detta ögonblick mera visa sympatier för Irland eller Irländarne; en John Bright har dock kunnat göra det. Den olyckliga Gröna Öns rättigheter, dess giltiga klagomål äro i närvarande stund nästan alldeles glömda. Man tänker endast påatt förbanna, att efterspanade hemlighetsfulla mördarne, de osynliga mordbrännarne. På alla murar finnas kungörelser uppklistrade, hvilka utlofva ända till 400 p:d sterl. ät dem, som skola bidraga till brottslingarnes upptäckande. Dessa löften, dessa efterforskningar hafva hittills törblifvit utan resultat. Man har endast häktat tre män och en qvinna, hvilka äro misstänkta för sympatier för Burke och Cassy, de båda framstående fenier som man genom explosionen vid Clerkenwell ville befria. Alla de irländska tidningarne protestera dessutom på det kraftigaste mot dessa attentater. The Cork Reporter säger t. ex.: De personer, som på detta sätt uppoffra menniskolif, böra betraktas som det menskliga samfundets fiender. Dublin Evening Post erkänner, att det i närvande stund är svårt att tala förnuft med engelsmännen. Bladet säger sig endast alltför väl veta, att den engelska pressen högt förklarar, att man måste förtvifla om att kunna tillfredsställa Irland genom rättvisa, derför att de fanatiserade irländarne begära mer än rättvisa. Irland är tvärtom mycket lätt att tillfredsställa, klokt och hofsamt; men dess lugnaste, mest upplysta och erfarna politiska män kunna ej säga, huru länge det skall förbli lugnt, om England, misströstande om att kunna göra godt genom att erkänna vår rätt, skulle fortfara med att göra oss ondt. Denna verkligen brydsamma ställning har skapats af den nu vid rodret sittande toryministåren. Så länge lord Derby och hans vänner handhafva de engelska angelägenheterna, skall denna minister högdraget tillbakavisa äfven giltiga och lugna anspråk å irländarnes sida. Skräck. regime har hittills icke frambragt något an. nat resultat, än att den gjort förskräckelser A—— — —