Göteborgsposten – 27 december 1867, sida 2

SV Från Utlandet. Petersburgerbladet Ryska Invaliden, som är en officiös tidning, innehåller en märklig artikel, hvilken tydligt angifver den anda som råder i den ryska hufvudstaden. Vi meddela här af densamma en analys: I den gula boken, som kringdelats till medlemmarne at den lagstiftande kåren, finnes intet rörande närmandet till Ryssland, hvaraf följden blef, att Ryssland, Frankrike, Preussen och Italien afgåfvo en gemensam förklaring i Konstantinopel. Frankrike är vacklande i sin politik; nu gå det tillsammans med Österrike. Den franska regeringen har gjort den österrikiska politiken fullständigt till sin i den österländska, den tyska och den italienska frågan. Denna förbindelse har till ändamål att föra den kristna verlden tillbaka till det gamla slafveriet, att förhindra utvecklingen af det nordtyska förbundet och Italiens enket, att motsätta sig slavernas fria utveckling i Tyskland och genom konstlade medel åter väcka polackarnes fordringar till lif. Om det ej finnes något medel att göra slut på denna politik, måste den beväpnade freden ötvergå till ett hårdnackadt krig. Det är, säger ett danskt blad, rörande att se Ryssland uppträda såsom riddare för verldens frihet. Ett annat ryskt blad angifver närmare, huru det ädla målet skall nås; man tänker i den slaviska verlden på att förvandla hela Europa till vestryska provinser. — -tt högtidligt ögonblick nalkas i verlden, säger Moskwa, hvilket blad af Bismarcks tidning Nordd. Allg. Zeit. nyligen betecknas som organ för de iintelligenta ryssarne. Hvarifrån skall den nya id komma, som skall herrska öfver och måste pånyttföda henne? Det ortodoxa Ryssland, som står i spetsen för den grekiskt-slaviska verlden, kan allena frambringa denna pånyttfödande id. Det åligger Ryssland såsom en belig pligt att hålla den ortodoxa sanningens fana högt inför hela verldens åsyn. Det är i denna ortodoxa sanning man bör söka lösningen af den romerska frågan, hvilken för närvarande sätter den latinska vestern i oro. Bör icke Ryssland visa vestern den enda utväg till räddning, som ännu står densamma öppen? Det bör säga till italienarne, till påfven och alla katolikerna: Vänden tillbaka till den enda allmänna och apostoliska kyrkans traditioner; kommen ihog den tid, då kyrkans enhet ännu icke var bruten, och då östern och vestern ännu icke voro skiljda ifrån hvarandra; erinren eder hvad som skiljde oss åt och vänden tillbaka till sanningens väg, som j hafven öfvergifvit. Dåraktiga drömmar, uppståndna under ett sjelssörgudningens rus. Ju starkare ett sådant är, desto obehagligare bli efterkänningarne. Det är icke för att utbyta påfvens verldsliga eller bibelns ofelbara auktoritet mot den ryske despotens andliga och verldsliga öfvermyndighet, som den bildade vestern känner sitt inre uppröras och sig sjelf gripas af ifver efter en ny reformation. Man vill förandliga religionen, det är förädla den, men ej förföra menniskorna genom att göra henne rå och till ett blott redskap för en cyniskt maktlysten politiker, hvilken vill sluka som Moloch och förqväfva folkens frihet. Lyckligtvis är det hela en dröm, ett delirium. Ätven i Ryssland kännes behofvet af en reformation.