Göteborgsposten – 24 december 1867, sida 2

Frän Utlandet. Förhandlingarne om armeens omorganisation i Frankrike hafva tagit sin början inom lagstiftande kåren, der äfven en massa talare anmält sig för att orda öfver ämnet. Regeringsbladet Constitutionnel har i en artikel, hvilken uppgifves förskrifva sig från krigsministern marskalk Niel, lifligt yttrat sig för upprättandet af ett mobilt nationalgarde, närmast motsvarande den här i landet äskade landtstormen, och säger bland annat följande, hvilket i mer än ett fall eger tillämplighet jemväl på våra förhållanden: ÅInförandet at ett mobilt nationalgarde har blifvit en nödvändighet genom de mycket allvarsamma eventualiteter som inträffat. Patriotismen kan göra underverk, men på den ståndpunkt, som den militära organisationen nu uppnått hos alla nationer, är det nödvändigt, att hvarje medborgare, åt hvilken landet anförtror vapen, förstår att riktigt begagna dem i händelse af ett försvarskrig. Det mobila nationalgardet är ett af landets bålverk; man kan jemföra det med de fästningar, som äro afsedda att betäcka våra hamnar och krigsplatser med sina batteriers eld, men hvilka i verkligheten kanske i århundraden icke lossa ett skott-. En af frågans kärnpunkter är här synbarligen anslagen, i det bladet hänvisar derpå, att det ej är nog med upprättandet af en landstorm, den måste äfven ha vapen och tidsenliga vapen samt förmåga att kunna riktigt begagna dem. Det är således stora uppoffringar, som äro med denna inrättning förknippade; men inga uppoffringar äro tör stora, då det gäller fäderneslandets väl. Under förhandlingarne om den nya armelagen har inom lagstiftande kåren Jules Simon uttalat sig emot densamma, hvilken han sagt sig hafva pröfvat med hänsyn till dess tidsenlighet, dess verksamhet och med fästadt afseende på de bördor, som tynga på landet. Han förklarar sig vara af den mening, att den nya lagen för mycket stegrar kostnaderna för armn. Lagens bestämmelser angående upprättandet af ett mobilt nationalgarde, hvarigenom alla fördelarne af utlottningen borttöllo, äro äfvenledes tadelvärda. Regeringens politik i denna sak måste kränka de främmande nationerna. Efter det man begått så många fel, är det nuvarande ögonblicket synnerligt illa valdt att af landet begära, att det skall lemna alla sina barn. Ett lands sanna styrka grundar sig icke på en under vapen städse stående arm, utan på dess innevånares sosterlandskärlek. — Baron David hänvisade derpå, att på andra sidan om Rhen finnes ett af segern rusigt militärparti, men på andra sidan Alperna ett mot Frankrike fientligt sinnadt revolutionsparti. Denna ställning bjuder Frankrike att iakttaga en synnerlig sörsigtighet. Vi behöfva, fortfor talaren, för vår armå en stark organisation; men den, som nu föreligger regeringen, skall vara minst tryckande för såväl landet som Europa. Fosterlandskärleken ålägger kammaren den förpligtelsen att enstämmigt votera lagen. Frankrikes senat har börjat förhandla frågan om dödsstraffets asskassande. Förhandlingen skulle fortsättas såsom i dag. Lagstiftande kårens motionsutskott har förkastat Picards interpellationer. Exkejsar Maximilians lik skall i Gibraltar väntas af tvenne franska pansarfregatter,