Göteborgsposten – 21 december 1867, sida 1

strålande ögonen och riktigt hår, hvilket jubel skall den icke väcka i den glada barnkretsen! Jaså, ni lägger er till ännu mera, men köp då icke för mycket, vi ha ännu L. 8 B. Philips nya leksaksbutik vid Domkyrkotorget. Jaså, der har ni redan varit, nåväl, ni tycker då säkert som vi, att der finnes mycket både smått och godt Åfrån 15 öre till högre priser. Hvad nu? Aunu tycks ni icke vara nöjd, efter ni med all makt vill ha oss med en trappa upp i f. d. Gumpertska huset till hr Beyers leksaksexposition. Ni får ursäkta, men jag stannar heldre på nedra botten, jag älskar mera objets dart än leksaker och denna utställning kan verkligen kallas konst-utställning, så värderika föremål finnas deribland. Betrakta endast dessa arbeten i bronz och Sevresporslin. De skulle hedra en millionärs salonger, icke sannt? Hvad säger ni vidare om dessa billigare, men lika smak fulla artiklar i perlemor, elfenben och glas? Fint, smånätt, elegant! Och nu är ni kanske trött? Hvad behagas, ännu icke? Julgranskonsekt, bonbonnidrer! Nåväl, ni kan få er önskan uppfylld, hrr Oscar Wesslau och C. Nissen lägga hela sitt i ordets allraegentligaste bemärkelse smakfulla lager för era fötter. Men, min Gud, hvilken mängd af paketer. De båda stadsbuden bakom oss digna redan under bördan, dessa älskvärda ynglingar, hvilka vi alldeles händelsevis lyckats få tag i under vår promenad, hvilkas slägte liknar flngornas, de surra om somrarne omkring öfverallt, både der man vill och icke vill, men om vintrarne ligga de i dvala. Den som nu bara visste hvart ni ämnar er. Till Östra Hamngatan — — Vi följa: trogen i döden, sa Norma. Vi stanna utanför huset N:o 16. Ack, älskvärda samaritanska, ni vill på ett värdigt sätt sluta er julvandring. Kommer ni icke der med hela piraten full af vedpoletter. Måtte ert exempel följas af många, ni har rätt uppfattat att den klara vinterdagen, som har så stora behag för den som från kylan derute kan få skynda in i ett varmt hem, kan för den som hungrar och fryser synas mörk som natten. Hvad ni är god och älskvärd, Edra julklappar åt den fattige skola säkerligen efterföljas at flera, ty godheten och älskvärdheten ha, gudilof, inom vårt samhälle många, många representanter. Till belöning vill jag, innan vi skiljas åt, hviska er i örat en hemlighet: er man har åt er köpt en af hr S. J. Rubenssons allra vackraste lackerade gungstolar. Med hvilket välbehag skall ni icke på julaftonen gunga er i den, ty med ett hjerta öppet för medmenniskors nöd, med ett samveto tillfredsställdt genom vissheten att i någon mån ha bidragit till densammas lindrande, gungar man i en enkel 16-rdrs gungstol vida bebagligare än den stolta, kalla koketten, der hon i sin 1,000-rdrs vagn kastar en kall och föraktlig blick på tiggaren, som ödmjukt bönfaller om en allmosa. Och nu farväl, tack för i dag, låtom oss hoppas att få återse hvarandra, om fcke förr, så om ett år! Men — se der tappar ni ju er näsduk, se här är den, en beundransvärd parfym, Pinaud, West ce pas? — Nej, min herre, det är svenskt fabrikat, till och med Göteborgs-fabrikat, det är Ertrait d Ucliotrope från hrr Jonsson Eken9rens tekniska fabrik; hos hrr Silvander Hayman kan ni få så många flaskor ni behagar. — Jag tackar ochå nu för sista gången au rovoir, belle patriote! Fredrik Delands uppträdande på Mindre Teatern har skaffat vår publik högtider af skratt. Det kan icke annat än glädja, när man ser denne konstnär mera ungdomsfrisk och liflig än någonsin; ty det är, menskligt att döma, en god borgen för alt svenska scenen ännu icke på många år skall komma att sakna en af sina förnämsta prydnader. nämnde teater kommer att uppföras en nyårspjes, författad af samma ungdomliga författarefirma, som i vintras löste en dylik uppgift till publikens belåtenhet. Den lärer komma att heta: I Brunnsparken och för densamma har hr S. V. Rubensson under arbete en ny dekoration, vy från nämnde plats öfver Södra Hamngatan och Gustat Adolfs torg i aftonbelysning. Stycket lärer hvimla af anspelningar på lokala förhållanden framställda i roliga kupletter. Det lärer vara frågan omi att hr Fredr. Deland skulle komma att der, utföra en af hufvudrollerna, en krydda, hvilken säkerligen skall i främsta rummet bidraga till att göra den lilla nyårsdeserten i hög grad appåtissant. Nå, vännen och improssarion Gandelius ; ännu en gång tänker göra oss den äran! Måtte han ha bättre lycka med sig denna gång än sist, och det tro vi för visso att vi kunna sörutspå honom, posito att det sällskap han medför hit är lika godt eller, kanske ännu bättre, ett strå hvassare än dem han förut presenterat för vår publik. Jordmånen är nemligen gynnsam, ty en sådan musikalisk fattigdom, som vi nu letva i; blir till slut olidlig, och underligt skulle vara om det stora och rika Göteborg icke skulle innesluta så många musikvänner med vilja och