Göteborgsposten – 20 december 1867, sida 1

dara som ha eller möjligen framdeles komma att så någon befattning med ifrågavarande hufvudgård och lägenheter, blef af fullmäktige godkändt. Sedan dessa ärenden blifvit afgjorda tillkännagaf ordf. att den särskilda beredning, som blifvit tillsatt för uppgörande at nästk. års inkomstoch utgiftsförslag, hade gjort en hemställan om följande: — Enligt K. M:ts bref af d. 1 sistl. Febr. skola de skulder, hvilka af staden eller Carl Johans församling ådragits sedan d. 28 April 1864 at hvardera kommunen gäldas. Nu har staden sedan denna tid ådragit sig en skuld (med räntor) af 160,770 rdr och Carl Johans församling en skuld af tillsammans 20,995 rdr. Oaktadt dessa skulder sålunda skolat af hvardera kommunen gäldas, hade dock ofvannämnda komite, i betraktande af de olägenheter, som upptagande af olika skatter inom samma kommun skulle komma att medföra, föreslagit att ofvannämnda båda belopp måtte som en den nya kommunens gemensamma skuld anses och betalas. Detta naturligtvis under förutsättning att Carl Johans församlings fullmäktige fattade motsvarande beslut. Förslaget bitölls af fullmäktige. Direktionen för Allm. och Sahlgrenska sjukhuset hade ingifvit förslag om att afgifterna för betalande sjuke för nästa år skulle fastställas: å enskildt rum till 4 rdr för utlänning, 3: 50 för svensk som icke tillhör stadens församlingar och 3 rdr för stadens sjuke; samt för plats å allmänt rum resp. 2 rdr, 1: 50 och 75 öre. Detta bifölls efter det tvenne motförslag blifvit uppställda och förkastade. Ett af Musei styrelse inlemnadt, af ritning åtföljdt förslag till förändrande af s. d. Ostindiska husets tagad bifölls. Med posten hade anländt en skrifvelse från en bestyrelse för en påtänkt jernvägssörbindelse emellan Hvetlanda och Oskarshamn eller annan östersjöhamn i närheten. — Då skrifvelsen hade anländt från en bestyrelse, som följaktligen äfven vore en auktoritet, hade hr ordf. ansett sig kunna föredraga ärendet, men som det ej egentligen rörde kommunen, föreslog ordf. att skrifvelsen måtte remitteras till Handelsföreningen för inhemtande af dess utlåtande huruvida anläggningen kunde anses nyttig för stadens sjöfart och handel, och följaktligen om stadsfullmäktige borde understödja förslaget. — I enlighet härmed remitterades skrifvelsen till Handelsföreningen. Sedan dagens ärenden blifvit afhandlade inlemnade prof. v. Schoultz en motion i nära öfverensstämmelse med det sista s. k. skattemötets beslut på Bloms sal. Då detta beslu är för våra läsare väl bekant, förbigå vi här motionen. Flera röster yrkade genast att den skulle bordläggas. Hr Berger instämde i afseende på bordläggningen, men anböll att få taga fullmäktiges uppmärksamhet i anspråk en stund, enär man ej borde med tystnad förbigå en så ovanlig och man kunde äfven säga så vigtig sak som denna motion. Den ledds sitt ursprung från skattemötena, genom hvilka några med de bestående förhållandena missnöjda sökte göra opposition mot dessa. Deras sätt att dervid gå tillväga har varit egendomligt. De ha ej till mötena sammankallat sambällets medlemmar utan blott de med skatterna missnöjda. Om de med en sådan skylt lyckats att sammanlöra ett stort antal personer, så ligger deruti ingenting underligt. Men underligt är att Bloms sal kunnat rymma dem alla. Det är nemligen gifvet, att få bland dem som betala skatter äro med dessa belåtna. Alven i andra fall har samlandet af folk till dessa möten tillgatt på ett eget sätt, nyfikenheten har lockat många, en mängd har äfven tillfölje af tydliga uppmaningar infunnit sig. De som sammankallat dessa möten ha under desamma begagnat tillfället att uttrycka sin opposition. Det må visserligen vara dem och de missnöjde obetaget att säga hvad de inom laglighetens gränser vilja säga, att hurra bäst do behaga, så långt anständigheten det medgifver. Men tal, prostesterade emot att ett sådant möte skulle vilja i jemnbredd med en laglig auktoritet sådan som stadsfullmäktige taga stadens angelägenheter om händer. Tal. protesterade vidare emot att ett sålunda organiseradt consortium, eller hur det borde benämnas, skulle inom stadsfullmäktige hålla sin egen organ, så att säga, hvilken skulle utföra hvad de behagade ålägga honom. Framställaren af motionen tyckte måhända att detta uttryck vore något härdt, men tal. kunde ej välja något annat. Det hade ej varit motionärens eget intresse för att vorka inom den sfer och till det omfång som han af allmänheten blifvit kallad att göra, hvilket föranledt honom att inlemna motionen, Han hade blott åtagit sig att framföra mötets beslut och göra dessa gäll nde. Han hade, ifall man får tro tidningarnes uppgilter, begärt att erhålla mötets instruktion om dess äsigter. Det var ej fråga om hans egen åsigt utan om mötets. — Tal. protesterade från sin ställning som stadsfullmäktig mot att en sådan