Göteborgsposten – 19 december 1867, sida 1

medförande passagerare och post, samt frå Nässjö, derifrån tåg under dagens lopp afgått till Falköping, passagerare men ingen post. Gårdagens snälltåg från Stockholm anlände efter många besvärligheter hit i går afton kl. 9,53 och blandade tåget från Örebro hitväntades vid midnattstiden. Under gårdagen lärer stark snöyra ha herrskat i Falköping samt trakten deromkring. Snöplöjning och d:o skottning fort-gingo under dagens lopp utefter hela linien i storartad skala, med berömvärd ifver och dess-bättre, lycklig framgång. Under gårdagen voro endast godstågen härifrån inställda. Till beskattningsfrågan. Inom vårt samhälle har denna fråga, såsom bekant, en tid varit på tal och gifvit anledning till lifliga diskussioner såväl offentligt som enskilt. Man har sökt framhålla, hurusom hrr stadsfullmäktige ej gå rätt till väga vid sin tolkning at 8 57 i k. förordningen af d. 21 Mars 1862 angående kommunalstyrelse i stad. Denna S har följande lydelse: Medlem af en stadskommun är allmänhet skyldighet att till de utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra, enligt 4 2 mom. 3, uttaxeras, lemna bidrag i förhållande till den sammanlagda bevillning till staten för fast egendom, eller för inkomst af kapital eller arbete, som enl. Art. 11 Bovillningsstadgan blifvit honom påförd i näst förut upprättade, vederbörligen fastställda bevillningstaxeringslängd etc. Hrr stadsfullmäktige hafva hittills tolkat denna paragraf såsom ovilkorligt gällande för detta samhälle och antagligen ansett orden vi allmänhet syfta på dem inom kommunen, som kunna gälda skatt till densamma eller icke äro enligt äldre fordringar derifrån befriade. — Å de allmänna möten, som hållits rörande beskattningefrågan, har man deremot velat ha denna paragraf så tolkad, att orden i allmänhet skulle gifva en kommuns fullmäktige rättighet att, om de ej funne kommunalskattens utgörande efter allmänna bevillningen rättvis eller billig, bestämma någon annan form för dess uttagande. Såsom läsaren finner, gäller detta en principfråga, hvilken i sin konseqvens får denna lydelse: Eger en kommun enl. nu gällande författningar rätt att, om den så finner bäst, efter eget behag bestämma om, huru kommunalskatten skall fördelas och uttagas? Alldenstund denna fråga troligen snart nog kommer att framdragas inom stadsfullmäktige vilja vi här taga densamma i betraktande. Sjelfva hr rådman A. W. Björck, som vill. vindicera åt kommunerna rätt att beskatta sig sjelfva, synes i sin bekanta skrifvelse till komitån för kommunalbeskattningens reformerande i Göteborg förutsätta säsom gifvet, att kommunerna ännu ioko hafva denna rätt. Så t. ex. säger han i förut nämnda skrifvelse: — — Jag sökte, under öfverläggningarne vid 1859—60 årens riksdag rörande de då behandlade förslagen till kommunallagarne, göra gällande den åsigt, att kommunalbeskattningen inom städerna icke kunde hvila på den allmänna bevillningen och att det vore ett misstag att på den senare grunda den förra. — — -För min del anser jag beslutet om kommunalskatternas fördelning etter bevillningsbidragen härröra från ett förbiseende etc. — — bessutom följer af nämnde beslut en annan olikhet, enär kommunen derigenom bäsfoit betagen den frihet i lagstiftning, rörande beskattningen, som staten för sig utan gensägelse beslitter. — Det är väl temligen naturligt, att hr Björck, om han tolkat orden i allmänhet så som man på de å Bloms eal sist hållna skattemöten sökt göra det, icke skulle tagit denna fråga under behandling, eftersom kommunerna ju då redan skulle ega den rätt, som han villvindicera desamma. I likhet med hr Björck tro vi således, att hrr stadsfullmäktige endast handla enligt gällande lag och författningar, då de anse att kommunalskatten skall utgå i förhållande till. den sammanlagda bevillningen för staten och att de ej kunna sjelftaget ändra detta statsTmaltarnaa hAA. Rp esp Ls 4