Göteborgsposten – 18 december 1867, sida 2

Från Utlandet. Man känner sig i England mindre belåten med ön St Thomas försäljniog till Nord amerikas Förenta Stater. ITimest känner sig alldeles förgrymmad äfver det sätt, hvarpå nordamerikanarne ledt underhandlingarne med Danmark och slutligen tagit ön i besittning. Bladet såger: om amerikanarne befarat det förfärligaste motstånd, skulle de icke kunnat bedrifva denna sak med större hemlighetssullhet, än de enligt Newyork Herald gjort. Allt från slutet af det borgerliga kriget 1864 har regeringen i Wasbington sökt förvärfva sig en slott-station på de vestindiska öarne, men det rätta målet för dess önsk ningar hölls omsorgfullt doldt för allmänheten, och omedan det heter, att man hyste vissa planer på St. Domingo eller Portorico, förhandlade presidenten Johnsson i all tysthet med Danmark. Omsider var saken i ordning, och intet vidare återstod, än att taga ön i besittning. Men om man får tro Newyork Heralds berättelse, blef just denna del af handeln utförd på ett sätt, som mera liknade förberedelserna till ett fientligt öfverfall, än utförandet af en kommersiel öfverenskommelse. Den expedition som skulle taga ön i besittning, försiggick ej med samma offentlighet, som general Rousseaus afmarsch till det ryska Amerika. Tvärtom sändes en kommissarie ombord på en liten ångare till St. Thomas Denne embetsman tog visserligen en militärisk styrka med sig, men dessa trupper inskeppades i afdelningar om 5 till 6 man i sender och civilt klädda. Deras uniformer och vapen bletvo inpackade i aflånga kistor, mirkta såsom köpmansvaror, man hade under olika former inpackat gevär, ammunition ett helt batteri och flera långt nående belägringskanoner i ångbåten. Emellertid hade flera krigsskepp af den atlantiska eskadern fått befallning att afgå till S:t Thomas och der afvakta närmare ordre, så att en förvändlingsBcen genast kunde ega rum, så fort regeringens ombud anländt, och stjernbaneret kunde hissas under artillerisalvor, för att förkunna verlden, att Amerika förvärfvat, hvad Europas nationer så länge fruktat för: en fast punkt för hela yankoe-nationens fötter, hvilken aldrig tager ett sieg tillbaka. Times menar, att ett sådant tillvägagående varit alldeles öfverflödigt, emedan Europa ingalunda fruktar yankeenationen, utan blott den gula febern på S:t Thomas. Det är märkligt hvad det stora bladet nu har myc