Utan föregående sjukdom, kort efter intagen middag, afled öfverstekammarherren för norska hofstaten E. Löwenskjold härstädes förliden Tisdags e. m. Den aflidne var son af Norges siste riksståthållare Severin Löwenskjold, hvilken, emedan han icke såsom statsminister 1836 hade protesterat mot Carl XIV Johans åtgärd att plötsligt upplösa det då församlade storthinget, ställdes af nästsammanträdande storthing under åtal och dömdes att — böta 1,000 specier. Ofverstekammarherren Löwenskjold hade utan tvifvel till väsentlig del fadrens stora förtjenster att tacka för sina hofbefordringar, ty någon typ för en fin hotman var han icke; men deremot en rättfram, trohjertig och treflig norrman, och framför allt den kungliga familjen varmt tillgifven. Här vistades han så ofta och så länge som möjligt, och han hade förvärfvat sig många vänner äfven här. Det torde icke blifva en så lätt uppgift att finna en chef för det norska hofvet, ty norrmännens demokratiska skaplynne är föga föronligt med hofväsendet. Emellervid är den norska hofchefen ganska väl aflönad, och det är föga troligt att norrmännen finna sig belåtna med om platsen hålles vakant. Göran.