Göteborgsposten – 18 december 1867, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 16 December. Vid beviljandet af generallöjtnanten frih. Wredes afskedsansökan från de befattningar han i statens tjenst innehaft, betygade konungen honom sitt nådiga välbehag öfver den gagnande samt af nit, trohet och djupa insigter utmärkta verksamhet, frih. Wrede i de honom anförtrodda maktpåliggande värf städse ådagalagt. Jag är fullkomligt viss derom, att den ovation, som sålunda tilldelats frih. Wrede, icko af någon fullt rättänkande person skall ogillas. Man har visserligen förebrått frih. Wrede att han alltför länge dröjt med att i den svenska armåeen införa de snabbskjutande gevären; men det är ganska troligt, att dröjsmålet egentligen varit föranledt af vissheten om att Sverige icke har råd anställa den enormt dyra experimenteringen i afseende på konstruktion af skjutvapen, som andra rikare stater utan svårighet kan vidkännas, och att han fördenskull velat afbida den erfarenhet som i dessa länder vunnits och använda den här. I alla händelser är det obestridligt, att frih. Wredes förtjenster om det svenska artilleriet äro ganska stora, och att han är en af våra utmärktaste vetenskapsmän med europeisk ryktbarhet. Sedan det i mitt förra bref antydda arrangementet i afseende på frih. Wredes efterträdare i generalfälttygmästare embetet mötte i andra hand hinder, som för tillfället icke kunde öfvervinnas — det är nemligen ingen lätt uppgift att nu finna en ny örverståthållare i Stockholm — så var det klart att frih. Wredes successor skulle direkt tagas inom vapnet. Den befordran som major Hägerflycht häromdagen vann till öfverste i Svea artilleriregemente, på samma gång chefen för samma regemente belordrades till generalmajor i armåen, antydde att den förre var designerad till generalfälttygmästare och chef för artilleriet, hvartill han ock förordnats, men tillsvidare, hvaraf den slutsats torde böra dragas, att någon reorganisation af dessa funktioner förestår. Vidare antages att generalmajor Nordensvan, som är 56 år, afstod generalsälttygmästare-och chefsembetet vid artilleriet till den sex år yngre generalmajor Hägerflycht, och att deri egentligen låg ett arrangement, som i all vänskaplighet blifvit uppgjordt. Den senare skall vara en man med stor arbetsförmåga och stora insigter i sitt fack. Till förekommande af all besvärlig pression skyndade den nye generalpostdirektören hr Roos att föreslå till kansli-departementschef i postverket sekreteraren derstädes hr Hibner. Den förre behöfver alldeles icke befara, att i den senare se en aspirant till chefsplatsen, och hr Roos skall således icke behöfva, om och när han vidare befordras, vid sin afskedshelsning till postembetsmännen då säga som frih. Staöl v. Holstein yttrade till dem, att han länge vetat sig stå i vägen, och var derföre skyldig att gå ur vägen. Apropos postverket, så har man i anled