Göteborgsposten – 16 december 1867, sida 1

Från Utlandet. Det är inom den utländska pressen all. deles tyst med hela konferenssrägan. Den. samma har, såsom man säger, gått i stöpet Den politiska marknaden är dertör alldeles rflau och företer intet annat af intresse, än referaterna från representantkamrarnes förhandlingar, hvilka dock, äfven de, äro temligen unisorma. Inom Italiens deputeradekammare uttalar man sig med minsta sfärgläggningen. Villa har sport, hvilka de moraliska medel äro, genom hvilka regeringen tänker komma till Rom, och hvad regeringen hoppas att kunna erhålla af curian. Ettersom ett verldsligt påtvedöme och Italien äro med hvarandra oförsonliga, skola dagarne vid Aspromonte och Mentana städse åter upprepas. Frankrike har svarat: ÅYaldrig! Man kan ej förhandla med den, som kränker Latalien och Italieus suverän, samt hånar hans heligaste rättigheter. Talaren tadlade häftigt Garibaldis håktande. — Civini försvarade regeringen. Han ville ha den romerska frågan för ögonblicket ställd i bakgrunden och önskade att man först skulle omorganisera statens finanser. När Italien blir starkt nog, skall det tala och handla med kraft. Splittringen mellan systernationerna är beklagansvärd. Den italienska enheten behöfver ej Rom. Om man fortfarande förklarar Rom vara nödvändigt för Italien, skall man till slut undergrätva enheten. Inom Frankrikes lagstiftande kår d. 10 d:s förebrådde Lanjuinais regeringen brist på förutseende. Regementet är alluör personligt. Frankrike bör skona Tysklands ömtålighet, men på samma gång ej låta någon eröfrande monarki utvidga sig till dess gränser, den der hotar, om icke Frankrikes