Göteborgsposten – 14 december 1867, sida 6

för Jenny Lind. För plats i söreläsningslokalen begäras och betalas de mest fabelaktiga priser. En parisisk jätteqvinna. Det tyngsta fruntimmer i Paris m:me Elisabeth Veronique Montrouge, har nyligen aflidit i sitt 47 år. Hon vägde 514 skålp. Är 1848 skref hon till nationalförsamliogen: Herr President! Jag är en ung vacker dame om 27 år, håller 5 fot i längd och väger 400 skålp. Jag önskar att föreställa frihetens gudinna vid nästa nationalfest. Jag är öfvertygad om att hon ej i någon kan erhålla en så värdig representant som migX, Den digra damen fick ej sin önskan uppfyld, ty af någon natioanlfest blef den gången intet. Telegramlådor. IäFrankrikes större städer lärer inom kort för den korresponderande allmänheten en åtgärd vidtagas, hvilken utan tvifvel skall helsa såsom särdeles välkommen i alla ståder med betydli-t gare utsträckning och folkmängd i hvilka blott en eller jemförelsevis få telegrafstationer finnas. Så föreställr vi oss att i Stockholm ett dylikt arrangemenvore af behofvet påkalladt och äfven här i Göteborg efter Majornas förening med staden, ifall nemligen man från denna nya stadsdel kan påräkna en så stor korrespondens, att den i någon mån kan anses ersätta omkostnaderna. Man har nemligen, sedan det i Frankrike blifvit bestämdt, att de telegrammer som skola expedieras kunna betalas medelst åsatta telegraffrimärken, ansett det lådor för emottagande af frankerad telegrammer och liknande postlådorna borde uppsättas icke blott i de stadsqvarter som äro mera aflågsna från telegrafexpeditionerna utan äfven på Börsen och vid handelsdomstolar. Tommandet af dessa lådor skulle ega rum hvar tionde minut. Hvarje telegram skuile vara inlagdt i ett kuvert, hvilket är försedt med adressagens namn och vistelseort, sådant det förekommer i sjelfva telegrammet. Dessutom skulle, hvad enskildt Paris beträffade, telegrammerna befordras medelst atmosferiska rörledningar, hvilka redan finnas emellan flera telegrafstationer i nämnde stad. -Utan tvifvel skulle dessa åtgärder erbjuda den publik, hvilken cfta begagnar sig af telegrafen stor besparing i tid och penningar. Det blir dock för detta ändamål nödvändigt att man gör sig förtrogen med de bestämmelser, som gälla för den telegrafiska korrespondensen, på det att man sjelf må kunna räkna orden i telegrammerna och taxera dessa.