Göteborgsposten – 14 december 1867, sida 6

Ilvarjehanda. Kejsar Napoleons trontal. Parisertidningen Figaroå berättar följande statistiska detaljer om franske kejsarens senaste trontal: — Det utgöres af 1.640 ord; i fjor innehöll det 1,710 — det är hela skilnaden, säga sceptikerna. Det hölls kl. 1, hela Frankrike kunde läsa det kl. 4; London kände det redan kl. 2,15, Berlin först kl. 3,15, Florens kl. 3,30. Newyork fick åck det från London med den transatlantiska telegraskabeln på aftonen. Under nattens lopp kom det till Afrika och Asien. Säsnart sista ordet var sagdt, uppslogs det på gatbörnen i Paris och utbjöds af kolportörer. Tryckningen försiggår på följande sätt. Kejsarens koncept, renskrifvet af en sekreterare, kommer till tryckeriet om morgonen eller aftonen, innan talet skall hållas. Det tryckes skynsamt och korrekturet ombesörjes med den största noggrannhet af kejsaren sjelf. Napoleon III är af det slags folk, som lägger mycken vigt vid icke blott att uttrycket är riktigt i afseende på språket, och att hvarje ord får sin rätta plats, utan också på satsens välljud; och deri har han rätt. Ty en sats, som klingar skönt för örat, drager tanken till sig, och tillochmed om en mening är aldrig så sund och klar, skall den aldrig vinna gehör, när den är uttryckt på osmakligt sätt. Kejsaren gör många rättelser. Från morgonen till. middagen samma dag talet skall hållas, utgifves från det kejserl. tryckeriet den strängaste ordre att ej låta någon komma ut, som en gång blifvit insläppt. Så snart första kanonskottet förkunnar, att kejsaren håller sitt tal, öppnar tryckeriet sina dörrar för alla dem, som komma för att hemta exemplar deraf, men det sluter sig efter dem och håller dem fångna på gården, tills det andra kanoaskottet förkunnat, att talet är hållet. Från detta ögonblick begynnar utdelningen, och enhvar skyndar åstad, begärlig att få vara den förste att sälja. Dessa män, som således frivilligt underkasta sig en timmas fångenskap, äro utgifvare, ty talet utgifves som andra tryckta saker. Fyra firmor utgifva det i år, och hafva hvardera roqvirerat ett visst antal exemplar. De äro tvungna att betala polisen för att hålla ordning bland den skara, som belägrar deras dörrar för att få sälja talet. En premie på 50 fres har betalts åt den, som först bragte den första laddningen från tryckeriet, och omedelbart derpå har sförsäljningen tagit sin början. De, som sprungo omkring på gatorna oeh utbjödo talet, äro för det första de priviligierade kolportörerna, dernäst hela skaran af mänglare, arbetare utan a bete, lösdrifvare som lefva af något tillfälligt arbete och som kasta sig öfver denna inkomstkälla likt vilda djur. Talet lemnas dem till ett pris af 2 fres för 100 exemplar; de förste, som utbjuda det, sälja det för 10 cent. men pritet faller till hälften. Dickens föreläsningar i Nordamerika. Den berömde engelske romanförfattaren Charles Dickens inträffade d. 15 Nov. i Boston, hvarest han genast öppnade serien af sina föreläeningar. En korrespondent från platsen skrifver härom följande: Biljettförsäljningen till Dickens föreläsningar begynde i Måndags kl. 9 på morgonen men redan kort efter kl. 12 på natten började folk samlas utanför försäljningsstället, och vid solupdgången hade redan tusentals infunnit sig, som tålmodigt ville pröfva sin lycka. Frampå dagen blef trängseln så stark, att en stor polisstyrka var af nöden för ordningens upprätthållande. Ehuru vädret var särdeles kallt, bibehöll dock den i kö uppställda menniskomassan sitt goda lynne och helsade med hurrarop enhvar, som utkom från byrån med en biljett i handen samt roade sig med att afsjunga åtskilliga bekanta visor. Entusiasmen för Dickens är om möjligt ännu större än på sin tid