Göteborgsposten – 14 december 1867, sida 2

genom ett präng och råkade Carlsson bakom Mattsdes och en bösspipa stack fram, riktad mot Elisa beth. Han ropade för att varna henne: Bettyl! men han ej mera innan skottet gick af Hon spran in i en forstuga och kom sålunda in till makarn Backman. Sjelf kastade han sig bakom ett lågt sta ket. Hr Nilsson och de öfriga försvunno. Han så) nu huru Bengtsson trädde ut genom dörren och giol rakt emot honom. Man kan tänka gig att hjerta klappade på hr L. Skjut ej, förrän ni ser hven ni har framför er! utropade L. I detsamma märkte dock L. att Bengtsson blott hado en enkel bössa hvilket lugnade honom, så att han kom fram till B. Denne började emellertid åter ladda sin bössa. Under tiden bad L. att B. skulle gifva honom sin band på att ej skjuta honom, då han ingalumda hade någon del i detta. — Unge man, yttrade B. och räckte honom sin hand; jag vill ej herrarne något ondt; men jag skall lära den flickslynin, att hon ej skall gyckla med en gammal man! B. räckte högtidligt handen åt L. såsom denne begärt, och så fick den senare oantastad gå sina färde. Hr Nilsson berättade ungefär detsamma som de öfriga. Han gick, då han misstänkte att B. stod i Rangströmsliden, dit upp och träffade denne, hvilken då ej hade någon bössa med sir (han hade, såsom han sjelf medgaf, göm: den baxuw gardesgärden). För att skydda sig uch sällskapet från öfverrumpling, sökte hr N. förmå B. att solj. sig upp och möta flickorna vid Mattssons hus, men B. sado sig vilja kå bem ölver bergen. Då N. åter upphann det ofriga sällskapet, fruktade äfven han för något sörsät. Ilan gick in på Mattssons gård och såg der att en bösspipa stack ut genom dörren till den förut omnämnda lilla byggnaden. Han ropade: Tillbaka! men i detsamma small skottet. Han sprang nu ut sons hus. Då han ville förmå C. att följa med tillbaka, vägrade denne bostämdt: det var för mycket allvar i detta skådespel. De gingo dock en annan väg och sågo då på afstånd B. och Lundberg, hvilken senare de ej igenkände, utan trodde vara en medbrottsling till den förre, B. fällde nu det ofvan anförda yttrandet, -att han skulle lära den flickslynan Åe. Men då B. händelsevis kastade ögonen mot dem togo de — hr Carlsson i spetsen — åter till flykten och gömde sig i en uttorkad bäck eller något dylikt. Dagen derpå hade både han och Lundberg hört hvad B. yttrat, då Amandas fader förebrådde honom att han skjutit, något som ofvan blifvit omnämndt. Amanda Muttsson tillade, på fråga af polismästaren, att B, då hon slagit upp med honom, sagt tatt han hvarken frågar efter hennes eller sitt eget life. Hustru Backman berättade hvad ofvan blifvit anfördt om att en del af skottet gått in genom fönstret, alldeles bredvid der hon satt. Hon hade äfven hört omtalas att B. hotat Amandas lif. Då B. laddade bössan andra gången hade han i densamma lagt 14 hagel. B. är en man om 40 a 50 år, med amerikanskt hakskugg, vilda ögon och ett utlefvadt uttryck i anzigtet. Målet remitterades till Safvedals häradsrätt. Bengtsson införpassades till cellsängelset.