Göteborgsposten – 14 december 1867, sida 2

— — ——— Rättegangsoch Polissaker Poliskammaren. Det omtalades i går i denna tidnings polisreferat huruledes en klampare vid namn Carl W. Bengtsson anklagats för att ha med uppsåt att mörda afskjutit ett skott, som varit ämnadt att råka syjungfrun Amanda Karolina Mattsson, men hvilket han af misstag riktat mot syjungfrun Anna Elisabeth Ödqvist. Då denna sak i går omnämndes berättade ref. om densamma i något skämtade ton; men i sanning, såsom förbållandena vid polisförhöret i går visade sig, var saken af den mest allvarliga beskaffenhet. ;l venne menniskolif voro nemligen så nära som ett lif kan vara det att utsläckas, och detta allt tillsöoljejafavartsjukan hos en person, hvilken icke synes akta hvarken gudomlig eller mensklig lag, då hans vilda passioner råka i svallning. För öfrigt utgör denna person den egentligen tragiska företelsen i denna historia, som i andra afseenden är rätt lustig. Vi förbigå den af kommissarien Kant afgifna por lisrapport, hvars innehäll återfinnes i referaterna af de olika vittnenas utsago, och öfvergå genast till dessa. Sjömannen Mattsson, fader till Amanda Carolina Mattsson, berättade att han sof, då skottet aflossades utanför hans hus. Han vaknade ej dervid, men väcktos sedermera af sina barn. Hun trodde ej att Bengtston hade något agg till honom. Han visste ej ens om Bengtsson och hans dotier varit bekanta, och ösverlemnade för öfrigt hola saken åt poliskammarens utredning. Som man finner passade ej Mattsson till pöre noble i akålespelet, och han återfinnes också icke under de följande akterna såsom egentligen handlande person, Amanda Mattsson uppropades derefter, Det år en ung, vacker flicka, med särdeles intagande anletsuttryck. Hon var mycket upprörd och förskräckt, stackars barn, och ref. hade svårt för att höra det bon med låg stämma yttrade. Se här emellertid hufvudinnehållet af hvad hon på polismästarena frågor berättade: Bengtsson hade för omkring ett år sedan friat till henne och de hade varit forlosvade. Ilan borjade emellertid på senare tider att visa sig ytterligt svartsjuk, utan att hon visste med sig att han hade skäl för att mot någon vända denna svartsjuka. Häraf blef hon uttråkad, och hon beslutade således att bryta förlofningen. Då derföre hon, hennes moder, Bengtason och några andra personer i dag åtta dagar sedan begåfvo sig hem från en repeiition på Arbotareföreningens teater, förklarade hon sig med Bengtsson, i hvars sällskap hon kommit något före eller efter de andre. B. blef förbittrad (on tillade sedermera unler förhöret, att B. fattat henne temligen härat i halen och nacken) och yttrade att hans lif var tillspilloxifvet. IIOn hade ej omtalat för fadren att hon var förofvad med Bengtsson, men föräldrarne hade dock veat derom. Meningen var att de le gifta sig, men rennes tycke — hade förändrat sig. I Onsdags afton ade Amanda varit i sällskap med studeranden G. V. Carlsson, handelsbitradet Unnuberg och hr C. H. Nilsson samt jungyru Anna Elisabeth Odqvist. De ingo då från en repetition ja ofvannämnde teater. )å de hunnit fram i närheten of Rangströmsliden ägo de en karl passera upp för hider. När man är n vacker flicka och har bortgifvit en korg till en