Göteborgsposten – 12 december 1867, sida 1

—— — — — — komma de sedermera att lägga upp i Wenersborg. Som man häraf finner, är seglationen inåt landet väl att anse såsom afslutad för året, ty så ihållande töväder som erfordras för att densamma åter skulle blifva obehindrad, är naturligtvis ej att påräkna. Förslag har härstädes bragts å bane, att medelst is-sågning bereda de med hafrelaster hit bestämda, i elfven infrusna ångarne möjlighet att hitkomma, men huruvida detta förslag går igenom eller ej är ännu ej afgjordt. Göteborgs ensk. bank. Vid sammanträde igår med lottegarne i denna bank valdes, genom vid tillfället utsedda elektorer, till ledamöter af bankens styrelse: grosshandl. J. Kjellberg, konsul C. G. Prytz (återvalda), V. Röhss, J. Elliot och J. E. Levisson, samt till styrelsesuppleanter brukspatron J. Dickson och grosshandl. Edv. Magnus. Till revisorer för granskning af bankens räkenskaper och förvaltning nästk. år valdes rådmännen E. Melin och F. E. Roy samt handl. H, J. Heyman samt till revisorssuppleanter öfverstlöjtn. A. L. Reuterskjöld och grosshandl. Patrik Billgviat. Willinska friskolans sekularföost högtidlighölls igår e. m. i Fattighuskyrkan, som var rikt upplyst och uppfylld af en tätt sammanpackad menniskomaa. Bland inbjudna åhöraro bemärktes en talrik samling af samhällets honoratiores. Sedan Ps. N:o 51. v. 7 med ackompagnement af orgel och blåsinstrumenter blifvit afsjungen uppträdde på predikstolen professorn vid Lunds universitet, d:r C. W. Skarstedt, hvilken åtagit eig att teckna minnet af den ädla personlighet, som grundlagt den stiftelse, hvars 100-åriga tillvaro nu firades och vid hvilken talaren sjelf som gosse åtnjutit vård och undervisning. I ett längre, c:a 1?, timmas tid upptagande föredrag, fullgjorde talaren detta sitt uppdrag i ett vackert, på bilder och liknelser rikt, varmt och högstämdt språk. I teckningen af den anspråkslöse tattighuspredikanten Johannes Willin, hvilken samhället ursprungligen kunde tacka för denna välsignelserika anstalts grundläggande, som bär hans namn och hvilken måhända kunde anses ha väckt impulsen till stiftande af de många andra välgörenhetsinrättningar som sedermera uppstått inom Göteborgs samhälle, vidrörde talaren äfven den beskyllning för sekterism för hvilken Willin under sin lifstid och efter sin död varit utsatt och uppläste med anledning deraf ett utdrag af Göteborgs domkapitels protokoller från 1770:talet, hvarigenom all skugga i detta hänseende utplånades från den högsinte menniskovännens minne. Talaren slutade minnesteckningen med den önskan, hvari han vore viss att alla de församlade instämde, att denna skola som hittills blifvit bevarad från alla vilseledande irrläror fortfarande måtte komma att fast bestå på sin stiftares tros grundval. Slutligen vände sig tal. till skolans elever och uppmanade dem till ödmjukhet och tacksam het mot det samhälle af hvars menniskokäriek de fingo njuta frukterna. Denna skola ar att betrakta som ett Willins Nya Testamente till detta samhälle. Så vare ock Skriftens Nya Testamente det enda rättesnöret för alla edra handlingar. Den som nu talar till eder håller i detta ögonblick i sin hand samma Nya Testamente, hvilket han erhöll till gåfva då han lemnade den skola, hvari I nu erhållen uppfostran och vård. Hållen endast Nya Testamentets heliga föreskrifter oförvillade i edra hjertan och otrons läror skola aldrig dit kunna intränga, ty det är en sanning, att till ett ställe kunna dock aldrig de på högmod byggda otroslärorna våga sig och det är till ödmjukhetens dal! Talet afslöts med Fader Vär och Välsignelsen. Efter detsamma afsjöngos särdeles vackra verser af Ernst Björck å melodien till Ps. N:o 2, hvilka tryckta utdelades. Härmed var den enkla men högtidliga festen afslutad. Skolans byggnader voro under loppet af aftonen vackert illuminerade och fritt tillträde lemnadt åt allmänheten att taga de olika lokalerna i betraktande. I fonden af matsalen hade de små eleverna sjelfva anordnat en enkel dekoration med namnet JVillin och årtalen 1767 och 1867 at blommor och grönt. Skolans lärare och lärarinnor samt tjenstepersonal samlades senare till en enkel sexa, hvilken jemväl besöktes af skolans hrr söreständare och hvarvid naturligtvis den ädle stiftarens minnesskål icke förglömdes. Skolans nuvarande inspektor och förste lärare hr J. J. Holmberg har med anledning