— Hvad dig beträffar, Celestin, fortfor Prizel, så res på dig och tag honom i hufvudet, medan jag tar honom i fötterna. De båda brnuditerna lagade sig i ordning att bringa sitt offer som ej visade tecken till lif, i land. — Han rör ej en led gubben, utbrast Goulard. Jag har kanhända dragit alltför hårdt till om munnen på honom. — Skynda blott på, sade den andre; han skall straxt få frisk luft. Båten vaggade under denna operation, som ej försiggick utan svårighet, ty landbryggan var mycket hal och Goulard, som gick baklänges, var nära att förlora balansen. — Kom och hjelp mig, ropade han till Marjoux. — Jag kan ej få fast lnan, svarade denne. Han gjorde verkligen fåfänga och oskickliga ansträngningar för att få fast linan. — Ah! ändtligen är man på fasta landet, sade Goulard, i det han löt grefvens kropp falla tungt till marken. — Akta dig! sade Perizel, du kan skada honom. Sjelf lutade han sig ner för att med mera försigtighet lägga ped undra delen af gubbens kropp. I detta ögonblick och under det Celestin lutade sig ned för att lossa bandet som höll tillsammans säcken och var knutet öfver offrets mun, stördes skurkarne i sitt förehafvande. (Forts.)