Göteborgsposten – 9 december 1867, sida 2

år tillbaka varit tillsluten. Den består af en stor hufeudbyggnad, mellan en terrass som vetter åt Champs-Elysdes, en mur af en ofantlig höjd öfver en gata som löper tvärs öfver och en vanskött trädgård. Till följd af de jordvallar som der äro uppkastade är den i jemnhöjd med rue Lord Byron, och utan en trottoir på hvilken man med sju eller åtta steg kan klättra sig upp och som bildar en stödjemur inkräktando på gatan, skulle allt ha rasat för längesedan. Denna trottoir löper längs efter hela trädgården, som är försedd med en balustrad på en hög mur, i hvilken är en stor port hvarigenom fordom vagnarne körde in. Som jag nyss sade er, är allt i ett tillstånd af fullkomlig öfvergifvenhet, och trädgården bildar en riktig vildmark. Nå väl! det är i denna vildmark midt i Paris som vi måste slå upp vårt hufvudqvarter, vid fiendens egna portar. — Det är djerft! — Säg heller att det är skickligt! — Må vara, men jag förstår ännu ej ... — Förstår ni ej? Ah! i sanning tror jag inte att ni ligger af er, min stackars Cambrai. Huru, när vi befinna oss vid hans egen port, skilda från honom blott genom en simpel mellanvägg, med skickliga skurkar som under den öfvergifna trädgården gräfva en gång som förenar oss med granngården! ... Ab! Cambrai, ni har ingen ide om militärisk strategi. (Forts.)