Göteborgsposten – 9 december 1867, sida 2

icke fastän det ser ut så. Portin är en slipad skälm, det vet jag bättro än ni. Och eftersom mina första råd ej haft något resultat som ni är nöjd med, skall jag gifva er ett tredje sådant: var ihärdig i ert hat mot den Portinska slägten; öfvervaka intrigerna på nära håll och om ni får se något misstänkt, så vänd er till mig; min tro är att jog skall vara er till nytta ... Farväl till härnäst, min förtjusande vän! Från Faustina lät han köra sig till qvarteret des Halles till Cambrai, der han nästan med våld fick skaffa sig inträde, ty pentlånaren var denna dag belägrad af kunder och hade ej mer till sitt biträde någon så trogen och pålitlig person som den stackars Simon Tournairo varit. — Iåtom oss skynda oss, sade pantlånaren; ni ser att jag är öfverhopad af affärer. — Bah! svarade Saint-Valiez, i det han trängde sig in och sköt regeln framför dörren, just vackra affärer! Gamla hopbundtade trasor, på hvilka ni lånar ut cra kopparslantar åt dessa arma satar! Jag har en verklig affär att tala med er om, jag! — Är den då så fasligt angelägen? ...Låt mig blott få en qvart på mig. — Ej ens fem minuter! Hör på, jag vill det! s— Tala då! sade pantlånaren i det han undergifvet satt sig ner. — Ni erinrar er hvad en af oss häromdagen sade, då vi talade om porsern på rue Lord Byron och hans diamanter?