Parisiska Rattsidor af Alfred de Brehat och Octave Fere. Öfvers. — Sista natten då jag hade bevakat honom, passade jag på tillfälle då han lemnade divanen efter att ha intagit thå och konfektyrer och i stället för att draga mig tillbaka gaf jag akt på honom. Det var era förskräckliga råd som förorsakade alltaammano! — Var ej så elak straxt i början, min sköna vän. — Slutligen beslöt jag mig att följa hans steg. — Jag tycker mig se Psyche i Cupidos fotspår ... Tortsätt ... fortsätt! Han skämtado blott för skenets skull, ty i verkligheten lyssnade han med den mest spända uppmärksamhet till de minsta detaljer. — Som vanligt, återtog Faustina, gick han till Mirzas förvaringsrum; han öppnade dörren, gick in och jag hörde lejonets vänskapsbetygelser mot honom. Derefter blef det tyst en stund. Jog lade örat intill muren och förnam straxt dereftea liksom en skakning samt hörde dofva obestämda ljud; man skulle kunnat antaga att det varit slagen af en tung hammare mot ett städ. Det for9 Forte Ce. N:o 283.