Göteborgsposten – 6 december 1867, sida 2

— Glömska varelse! minnes ni ej touaregens slöja och lejonporten: — Ack ja, låt oss tala litet om den saken. Det var vackra råd ni gaf mig. — Huru! ni har ännu ej sett denne afrikanares ansigte? — Försök ni sjelf att få se det ... han bär på sig ett ohyggligt vidunder ..-. — Hvad menar ni? — Jag säger er att han bär på sig, i sin ficka, en orm, en riktig orm, som ej begär bättre än att få bita mig och af hvilken jag höll på att bli biten när jag närmade min hand till hans ansigte. — För tusan! afrikanaren är lika besynnerlig som asiaten! ... — Ingenting som tilldrar sig i detta hotell är likt hvad som på andra ställen tilldrar sig. Aga-Nazir har fört sitt lands seder midt in i Paris. — Förunderligt! ... Men det andra rådet i fråga om den der hemlighetsfulla porten? — Ja, dit må ni också gå att låta bita er. — Du har sålunda försökt? frågade han lifligt i det han betraktade henne med sin sardoniska blick. — Ack! man är så dum när man älskar! Man vill känna allt, ända till de minsta omständigheter af hvad som rör det älskade föremålet ... — Nå upptäckte du något? — Ingenting alls. — Du lefver då ej i godt förstånd med lejonet?