Göteborgsposten – 6 december 1867, sida 1

Carl Johans församling som tillfalla staden, bordlades för tryckning. IIr Warburgs förslag angående redogörelse för stadens inkomster och utgifter år 1865, bordlades. Atskilliga afsägelser af kommunala bestyr ötverlemnades till den i detta afseende nedsatta komitcen. Från sattigförsörjningsstyrelsen hade inkommit hemställan derom, att i fall valen enligt det nya reglementet för fattigvården icke före innev. års utgång hunnit verkställas, fattigvårdsstyrelsen i Carl Johans församling då måtte anmodas qvarstå tills detta skett och ötriga förhållanden blifvit ordnade — ett arrangement hvilket äfven antogs böra gälla stadens fattigvårdsstyrelse. Under tiden skulle Carl Johans församlings fattigvård ega af stadskassan månadtligen uppbära erforderliga medel mot behörig redovisning. — Detta bifölls. Hr Philipsson inlemnade derefter en motion af följande lydelse: Genom Kongl. Kungörelsen af d 5 December 1792 är föreskrifvet, att vid utmätningar af innestående kronoutskylder hos dem bland allmogen och städernas innevånare, hvilka i följd af missväxt, olyckshändelser eller andra oförutsedda hinder i deras näringar, råkat i uppenbar vanmagt och kändt armod, de persedlar af deras lösegendom, hvilka till nödigt lifsuppehälle, kläder och annan, efter hvarje persons stånd och vilkor, noga inskränkt beqvämlighet, -oundgängligast fordras, från utmätning skola undantagas och till deras bergning qvarlemnas; hvarefter medelst Kongl. Brefvet d. 20 Februari och Kammar-Kollegii Cirk.-Bref d. 2 April 1794 stadgats, att afkortningar för fattiges och oförmögnes kronoutskylder endast i det fall tillåtas, att den skattskyldige, hemsökt med utmätning, icke funnits ega annat än hvad yttersta nödtorsten kräfver, och derjemte icko förmår arbeta, eller ock har små baru att försörja. Ehuru de hos Stadsfullmäktige hittills föredragna askortningslångder öfver resterande kommunalutskytder otvetydigt gifva vid handen, att de uti nyssberörde författningar uttryckta bestämningar vunnit tilllämpning i afseende ä de afkortningar, hvilka utgjort föremål för Stadsfullmäktiges pröfning, har jag likväl, till undanrödjande af hvarje tvifvelsmå! och med hänsigt jemväl till det förhållande, att indrifning af resterande kommunalutskylder hädanefter kommer att utsträckas till nytt stadsområde, inom hvilket många skattskyldige äro boende, för hvilka dytika afkortningar sannolikt ifrågakomma, ansett mig böra föreslå: dels att Stadsfullmäktige för sin del måtte förklara, att de genom ovanåberopade författningar meddelade föreskrifter, i afseende å indrifning af resterande kronoutskylder, böra ega tillämpping vid indrifning jemväl af oguldna utskylder till staden ; samt dels att Stadsfullmäktige. vid zbepgpdling af : vu 11 DmIOt-fULOHe:t 10r år 1868, nfarie bestämma det tillägg, hviket, för afkortningar och asskrifningar, bör utgå utöfver den summa, som, för utgifsternas bestridande, skall uttaxeras. till tre proc. å ifrågavarande summa, i stället för hittills beräknade två procent. Motionen remitterades till budgetkomitåen hvarefter stadsfullmäktige åtskiljdes kl. 1,2 e. m.